Måndagen började med att yngsta besättningsmedlemmen tyckte att det kunde räcka med seglingssemester och att det skulle vara roligare att vara några dagar hos farmor och farfar. Vi tog en promenad runt domkyrkan och väderkvarnen innan farmor och farfar kom med bil, sedan åt vi lunch och fikade på Grassagården tillsammans med dem.

På väg ut från hamnen hejade vi på klubbkompisarna Anna och Niklas som kom in precis när vi lämnade. Vi fixade vår första broöppning med segelbåten Lova och tog oss igenom Tosteröbron ut på Ulvhällsfjärden, där jag har seglat många Sörmlandscuper i optimist och E-jolle på 1990-talet.

Solen sken, riktigt varmt och knappt någon vind så fortsatt motorgång. Originalplanen var att vi skulle till Slandö kalv, men efter att A hade hoppat av vågade vi inte åka så långt. Senaste gången han skulle sova hos farmor fick han hemlängtan. Så istället för att fortsätta österut mot Södertälje så valde vi att gå norrut med en något oklar plan, men med möjlighet att vända tillbaka in genom Hjulstabron. 

Vid Askholmen kände vi verkligen att vi behövde svalka av oss utan segel uppe blir det liksom ingen skugga i båten. Vi funderade på att gå in vid Strängnäs SS klubbholme, men bestämde oss för att bara kasta ankare lite snabbt vid ön mittemot.

Därefter fortsatte vår långsamma färd mellan Tynnelsö och Selaön. Efter att vi passerat Tynnelsö slott drog vi upp seglen, mycket lätta vindar dock men fördelen med det var att det gick att doppa sig från badstegen utan att behöva stanna och ankra. Vi seglade i alla fall ett par timmar. 

Naturligtvis hade vi glömt att fixa de där travarna när vi låg i hamn, men i det lugna vädret kunde Magnus göra det under gång (man måste skruva bort en del på masten som man verkligen inte vill tappa i sjön). Vi kunde också justera tamparna till vår lazy jack, som störde seglet, vi skulle behöva knyta om dem helt men då behöver vi helst ta ner masten och det gör vi inte nu när vi har båten hemma vintertid så den här lösningen får fungera tills vidare. 

Så himla fint att sakta glida fram mellan öarna och nästan öde var det, vi mötte väldigt få båtar. Häromkring har kaptenen inte så bra koll på var man kan lägga till men vi siktade på Granskär. När vi väl kom fram så ångrade vi oss, vi hade passerat så mysiga vikar på vägen så vi vände tillbaka en liten bit och låg på svaj innanför Nybbleholm. Ganska snabbt insåg vi att vi ankrat precis utanför en bäverhydda! De simmade längs vassen och tjattrade med varandra hela natten. Förutom bävrarna var det helt lugnt och tyst hela natten. Himla skönt att inte behöva oroa sig för att ankaret har släppt. Vi låg också perfekt för både solnedgång och soluppgång.