I veckans Extra från Eskilstuna-Kuriren så var det en artikel om John som inte känner sig trygg i sin stad på grund av sin sexualitet. Bra, Kuriren, säger jag, att ni vågar visa även en mer negativ bild även om ni är mediapartner för Vårfestivalen med Springpride.

Men jag måste ändå få reagera lite, inte på artikeln i sig eller på Johns upplevelse. Jag har verkligen inget tolkningsföreträde här. Men på vad läsarna svarar.

Den här kritiken mot att pridefestivaler bara skulle vara ett jippo, låt mig ge en liten reflektion på det. John säger till Eskilstuna-Kuriren att han under festivalens två dagar äntligen får vara sig själv, jag menar att det faktum att han inte kan vara det övriga dagar under året är anledningen till att festivalen behövs. Pride-paraden i Eskilstuna och den efterföljande showen brukar locka tusentals deltagare. Den krassa sanningen är att ett seminarium eller en föreläsning om hur det är att leva som homosexuell i Sverige idag, hade lockat en liten samling personer där de flesta antingen är homosexuella eller lever nära någon som är det. Tyvärr, men så är det. Det är inget specifikt för hbtq-personer, det gäller alla minoriteter. Cancergalan är också ett ”jippo”, med en miljonpublik. En föreläsning om till exempel cancervård för unga lockar möjligen ett hundratal personer, beroende på när och var den hålls. Synskadade, hörselskadade, rörelsehindrade med flera skulle också kunna få mer uppmärksamhet om de ordnade en festival med färgsprakande parad och välkända artister.

Det är en av Cialdinis påverkansprinciper (googla om du blir nyfiken), om vi får någonting på köpet så har vi lättare att säga ja. Om vi går ner på Fristadstorget med våra barn den 27 maj för att titta på alla regnbågsflaggor och lyssna på Ace Wilder, då känner vi att vi har fått något och att vi därför inte bara kan strunta i budskapet för då får vi dåligt samvete – vi lyssnar, börjar fundera på hur vi ska förklara för barnen och vips så ett mycket viktigt steg för hbtq-rörelsen tagits. En fråga som rör en minoritet har tagit sig in i majoritetens vardag. Fattar ni nu varför en pridefestival inte ”bara är ett jippo”? Det är ett sätt att få allmänheten att ta ställning.

Angående Malenas kommentar här ovan om att hon inte har någon aning om exakt var själva Pride-festen ska äga rum. Då har hon nog inte sökt efter information, för den har stått i tidningen, finns på Springprides hemsida och på Facebook och det har den gjort i flera månader. Och seminarier har det varit varje år och kommer att vara även i år, även om programmet inte är klart än. Och ja, Springpride kommer att vara samma helg som andra evenemang och tillsammans kallas de för vårfestivalen. Det gör bara att ännu fler blir berörda och kommer att röra sig på stan och se alla aktiviteter kring Springpride.

Klart är att Barbara Poma och Neema Bahrami kommer. Det blir ett panelsamtal med dem på fredagen och årets tal på lördagen.

Läs artikeln om att Barbara Poma och Neema Bahrami kommer till Springpride här

Det får bli så. Jag måste vila mina onda händer så nu blir det inget skrivande på några dagar. Återkommer nästa vecka.

See you soon!

AFC Eskilstuna får ett sexsiffrigt belopp av kommunen, skriver Eskilstuna-Kuriren idag. Och genast trillar kommentarerna in på Facebook:

För det första så ska jag förtydliga för läsare som inte bor i Eskilstuna och som inte är fotbollsintresserade: Det finns en underliggande problematik här. AFC har flyttat till Eskilstuna från Solna och vissa tycker att det är fel, att det är ett ”plastlag” som inte har någon själ, typ. Andra tycker att det är underbart att Eskilstuna äntligen har ett allsvenskt herrlag.

I alla fall, det jag skulle skriva om är ju varför kommunen väljer att sponsra en idrottsförening med 150 000 kr istället för att satsa på skola, vård och omsorg. Jag väljer tre argument, även om det finns fler egentligen:

Nummer 1: Vi tar skolan som exempel för att få perspektiv på att 150 000 kr kan vara värt olika mycket i olika sammanhang. 150 000 kr skulle kunna bli en extra anställd i ungefär 3 månader. Det går 10 000 barn i Eskilstunas grundskolor. De skulle få dela på denna person som kom in och jobbade under ett kvartal. Eskilstuna kommunfullmäktige har för 2017 anslagit cirka 2 miljarder kronor för skolan och förskolan. 150 000 kr är 0,0075 % av skolans budget (rätta mig om jag har fel, det blev många nollor på miniräknaren). Siffror hit och siffror dit, det jag vill få sagt är att även om 150 000 kr är mycket pengar så märks det inte i en budget på 2 miljarder. Och det är bara för skolan, lägg till ytterligare för vård och omsorg.

Nummer 2: Sponsring kräver alltid en motprestation, annars är den inte skattemässigt avdragsgill. Att AFC numera heter AFC Eskilstuna är guld värt bara det eftersom det innebär att stadens namn nämns om och om igen i Sportnytt, som bekant är ett rikstäckande TV-program med stora tittarskaror. I samverkansavtalet som Eskilstuna kommun har skrivit med AFC Eskilstuna (och flera andra föreningar) så står det också att klubben ska exponera och marknadsföra Eskilstuna. Det står en rad andra villkor också, men jag nöjer mig med att skriva om detta idag. I alla fall så innebär detta bland annat att kommunen får ha skyltar på Tunavallen, loggor på tröjor och kan förvänta oss att spelarna kan berätta om Eskilstuna – de visar helt enkelt upp Eskilstuna och våra värden både i vår egen stad och på bortaplan. Kommunen kan också be spelarna att ställa upp och delta vid olika evenemang. För att göra en liten jämförelse så kostar det från ungefär en halv miljon att köra en reklam under en vecka i TV4, för 150 000 kr får man kanske tre helsidesannonser i en rikstäckande tidning. Alla de TV-inslag som görs och tidningsartiklar som skrivs om ett allsvenskt fotbollslag är värda långt mer än 150 000 kr.

Nummer 3: Okej, tänker kanske skeptikern nu, det må vara så att det skulle bli dyrare att köpa annonser än att sponsra ett fotbollslag, men varför behöver man överhuvudtaget marknadsföra en stad? Nu, mina läsare, kommer det viktigaste argumentet. Vår kära stad kämpar med ett stort problem, vi är otroligt okända utanför kommunens gränser (varumärkesundersökningar gjorda 2012 och 2016). Och vad spelar det för roll? Jo, om man aldrig har hört talas om en stad så kommer man inte att flytta dit. Om inga människor flyttar hit så får vi brist på talanger, det vill säga personer som kan saker som vi i Eskilstuna har nytta av. Det leder till att det inte etableras nya företag här, eftersom man inte hittar folk med rätt kompetens och de som har kompetensen kan inte tänka sig att flytta hit. Det blir dessutom en ond cirkel, högutbildade personer kommer att flytta ifrån Eskilstuna eftersom det inte finns några intressanta jobb för dem när företag lägger ner och inga nya kommer till. Arbetslösheten ökar och inkomstnivåerna minskar, det leder till minskade skatteintäkter. I Eskilstuna har vi en kommunalskatt på drygt 32 %, det räcker med en enda person som tjänar 40 000 kr i månaden för att få in 150 000 kr i skatt på ett år.

Om du vill läsa mer om Eskilstuna kommuns samverkansöverenskommelser så finns bra information på den här länken. Överenskommelser av den här typen görs när man bedömer att det bidrar till positiv utveckling av orten och leder till nationell uppmärksamhet. Det är inte bara elitidrottsföreningar som får sponsringspengar, det kan också vara kultur, olika typer av evenemang eller att Eskilstuna används som plats för TV-inspelningar. Till exempel har Bonde söker fru, som har spelats in på Sundbyholms slott, fått bidrag.

Ibland kan man behöva påminna sig själv:

Elinitis.me