– Har du drömt om det där igen? sa maken och skrattade. Jag hade precis berättat om att jag i natt drömde om att jag hittade nya rum i vårt hus. Och jag förstår vad han menar, det här är verkligen en återkommande dröm för mig. Jag kan ingenting om drömtydning, finns det någon riktig vetenskap kring det?

Jag tror inte riktigt på att det finns allmängiltiga symboler i drömmar som alltid betyder samma sak, men jag har som sagt ingen koll på det här. Jag kan bara konstatera att jag ofta har återkommande drömmar, vissa har jag haft ända sedan jag var liten. Till exempel att jag är i vatten, och det kan vara både en trygghet som när jag simmar i ljummet vatten utanför vassen vid mormors stuga och riktigt hotfullt som när jag är i Torshällaån och dras med av strömmen.

Torshällaån med Tors bockar

Det här med bortglömda eller dolda rum tror jag också att jag har drömt om sedan jag var liten, men jag minns inte. Jag är i alla fall helt säker på att det har följt med mig hela mitt vuxna liv. När vi bodde i lägenhet drömde jag om och om igen om att jag kom på att vi faktiskt hade balkong (bodde i tre olika lägenheter utan balkong och det var min högsta önskan att få en då). Jag brukade drömma att jag kom på att om jag bara öppnade ett fönster så gick det att komma ut på taket och där kunde jag inreda en liten balkong.

Sedan vi flyttade till huset drömmer jag återkommande om att jag hittar ett utrymme i huset som jag tidigare bara har tänkt är ett litet förråd, men när jag går in och tittar ordentligt så är det flera rum, garderober och ett badrum (med badkar! det som jag saknar mest i huset, dock är det alltid ganska fult och smutsigt :)). Ibland kan jag också upptäcka en extra trappa i huset. Många gånger så drömmer jag att föregående ägare har lämnat nästan alla sina saker i huset och att vi liksom bara har bott i huset utan att tänka på det men plötsligt så inser jag detta och börjar gå igenom sakerna.

I natt var det ungefär som vanligt, ett extra rum, garderober och kanske ett badrum, det minns jag inte. Men allting såg annorlunda ut mot hur det brukar vara i drömmarna, annars brukar jag känna igen mig – undrar vad det kan betyda? Jag drömde också att jag kom in i ett rum som var inrett med målad frigolit på väggarna och akustikplattor i taket – typ en musikstudio. Jag gick längre in och där blev det till en biosalong och plötsligt insåg jag att det fanns fler människor där och att det inte var mitt hus.

Ha, ha, massor av människor tycker att drömmar är det mest ointressanta som finns och det väljer jag att blogga om! Tack du som har läst ända hit, jag antar att du har något slags intresse för drömtydning? Det känns dessutom som att jag har skrivit om det här förut, men jag sökte igenom bloggen och hittade det inte så jag gav mig på det ändå.

Nu blev jag nyfiken på det här med drömtydning och att drömma om gömda rum, så jag googlade och kom till det här meaning-of-new-rooms-in-the-house-dream:

Det här kan stämma, det är nytt år och då funderar jag alltid kring nya mål och att vara på kurs förra veckan har också gett ny inspiration och tankar. Det kan ju också vara så enkelt som att jag drömmer om nya rum för att vi funderar på att bygga om 🙂

Det tredje steget i Kotters förändringsprocess handlar om att skapa en stark vision. Alltså en bild av hur det kommer att se ut när förändringen är genomförd. Planer, ritningar och budget är viktiga för att kunna genomföra arbetet och ha rimliga förväntningar, men visionen ska vara känslomässigt tilltalande. Utmaningen är att göra ett komplext arbete enkelt att förklara, på max en minut eller max en sida text ska visionen kunna beskrivas, inklusive vilka förändringar som behöver göras för att nå visionen.

För att bygga upp en känslomässigt attraktiv bild för oss med förändringen av vårt hus så är inte det viktigaste att räkna kvadratmeter, titta på ritningar i pdf-form och jämföra priser. Snarare handlar det om att se att fördelen med ett garage är att slippa skrapa rutor en tidig vintermorgon, det mysiga i att få inreda ett barnrum för ett litet barn, hur roligt det kommer att bli att bjuda våra vänner till vårt nya fina hus och hur vi då tillsammans kan stå och laga mat i ett ljust och öppet kök.

Vi har gjort försök till att skapa en vision och en strategi, men här haltar arbetet. Visionen är inte tillräckligt attraktiv, samtliga medlemmar av förändringsteamet känner sig osäkra på om förändringen är värd arbetsinsatsen och den ekonomiska insatsen och gamla, dåliga erfarenheter spökar. Strategin lyser också med sin frånvaro så länge riktningen inte är tydligt utstakad. Kanske måste vi backa till ettan och se varför vi vill genomföra förändringen och därifrån bygga upp en ny vision?

Inspirationsletande på Pinterest

Som en liten övning för mig själv och mest på skoj så tänkte jag försöka applicera Kotters förändringsprocess och vår kurs i hur den kan appliceras på platsers utveckling på vår egen husrenovering.

Först ska jag ge lite bakgrund. Vi har bott i det här huset i över 13 år, redan från början så har vi funderat kring vilka förbättringar som vi skulle kunna göra. Det är ett charmigt gammalt hus, med ett drömläge vid vattnet, men huset är väldigt kallt, köket är mörkt, tvättstugan är för dåligt isolerad, vi har inget badkar trots att jag verkligen älskar att bada och vi har inget garage. Utöver det så behövdes lite ytlig uppfräschning redan för 13 år sedan och köket var gammalt och slitet.

Mindre och större arbeten har gjorts, vi har isolerat vinden, byggt om grunden, bytt värmepump, bytt ut vitvaror och toaletter, målat utvändigt och i vissa utrymmen invändigt. Under åren har vi absolut gjort vårt boende mer bekvämt men samtidig har vi fastnat på de större förändringarna för att det är en process i flera steg.

Man kan säga att vi har fastnat på steg ett i Kotters trappa (klipp från kotterinternational.com):

Klipp från kotterinternational.com

På kursen, Förändringsledare för platsens attraktivitet, fick vi Sundbyberg som ett case. Det är Sveriges till ytan minsta kommun på endast nio kvadratkilometer och på bara några år ska de fördubbla sin befolkning till strax över 80 000 invånare och samtidigt förändra stadsbilden genom att gräva ner järnvägen som idag delar staden. En otrolig utmaning och naturligtvis en stor förändring för alla invånare och aktörer. Här behövs inte skapas någon känsla av ett akut behov, alla förstår att förändring kommer att ske, här handlar det snarare om att förklara vad som kan hända om man inte tar ledningen och styr förändringen. Sundbyberg har valt att starta ett destinationsutvecklingsarbete och behöver nu göra det tydligt varför det är viktigt att se på kommunen som en destination, för mig som arbetar med destinationsmarknadsföring så är det självklart men jag ska inte gå in mer på det just nu, men det är den bilden som Sundbyberg måste kunna förmedla till dem som är negativa eller bara tveksamma.

När det gäller vårt hus är den här känslan inte alls lika tydlig och vi har jobbat hårt på det första steget under kanske lite för lång period. I vår lilla befolkning på fem personer har vi tre läger, ett som är bestämd motståndare till alla former av förändring, ett som visserligen ser behovet av förändring på sikt men som inte riktigt lyckas motivera sig att genomföra den än eftersom behovet inte känns tillräckligt akut och så förändringsledarlägret som ser det akuta behovet och även skräckscenariot om förändringen inte sker.

Vi har hanterat det starkaste förändringsmotståndet genom att förklara att hus måste renoveras, annars går de sönder och då får man istället lov att riva dem vilket vore det värsta skräckscenariot för det här lägret. Vi har också förklarat att om vi inte bygger till så kommer man att behöva dela rum med en lillebror – återigen, värsta tänkbara. Vi har nog lyckats förklara förändringsbehovet men inte riktigt gjort tydligt att det är akut, för ärligt talat så är inte huset i rivningsskick (än) och lillebror klarar sig utan ett rum i flera år till.

Det värsta är nog att ledningsgruppen inte riktigt har visionen klar för sig och inte heller upplever ett tillräckligt akut behov, det är helt enkelt tillräckligt bekvämt i dagsläget så här behöver vi arbeta mer.

Den här veckan har jag varit på kurs för att bli en bättre förändringsledare för platsens attraktivitet. Utmaningarna som vi alla står för är helt olika och ändå har vi så lika kopplingspunkter så det var intressant att möta de andra deltagarna. Ett gäng var från Tidaholm, en liten stad med ca 12 800 invånare som precis är i startgroparna för att starta sitt varumärkesarbete, vi i Eskilstuna är en bra bit på väg med etablerad varumärkesplattform men med utmaningen att få den att sätta sig även utanför kretsen av  de starkaste intressenterna. En av deltagarna var från Sundbyberg, en kommun som står inför utmaningen att på bara några få år fördubbla sin befolkning från ca 40 000 till cirka 80 000 invånare.

På hemmaplan, alltså min alldeles egen här i gula huset i Mälarbaden, så står vi faktiskt inför samma process, om än i lite mindre skala. Vi behöver förändra för att öka platsens attraktivitet. Undrar om jag kan använda mina nya kunskaper för att få ny fart i det arbetet?

John Kotters 8 step process (förändringstrappan)

Vi är lite trötta idag efter denna första dag efter vårt jullov. Då ser Skrutten ut så här när han sitter och tittar på Johans fordon på Youtube:

Apropå Johans fordon (fantastisk serie!), visst är de i Eskilstuna i vinjetten? Det är väl vid Munktellmuseet?

Idag ska jag åka och shoppa till mig själv. Jag är nästan lite nervös för hur det ska gå, jag har blivit så himla dålig på att shoppa och särskilt till mig själv. Eller så här, jag är bra på att effektivt handla barnkläder, 20 par kalsonger, 8 par byxor och 10 tröjor i ett nafs, det fixar jag utan problem. Men att handla något fint till mig själv har blivit en riktig utmaning.

Problemet är att jag alltid har så kort om tid, så precis när jag kommer igång är det oftast dags att åka hem. Först går jag bara omkring och tycker inte att jag hittar något, sedan när jag kommer in i det så får jag tidspress istället.

Jag gillar egentligen också lite mindre affärer bättre, i Eskilstuna vill jag helst ta en sväng i Gamla staden och gå in på Modell Madeleine och Elin Maria, men det tar för lång tid när jag även behöver annat som finns i de större affärerna, så då får det ofta bli galleriorna eller Tuna Park.

Ibland önskar jag att jag hade fått ett sådant där barn som gillar att gå på stan, som kan välja att åka in och gå i affärer och ta en fika när man ska göra något mysigt. Mina kan möjligen välja att fika, men absolut inte gå i affärer.

Nätshopping är förstås ett alternativ och det testar jag ibland. Varje gång inser jag dock att det inte heller är så tidsbesparande. Jag beställer, måste stå i kö för att hämta ut paket, åker hem och provar, packar ner allt igen, står i kö igen för att lämna in returen och inga kläder fick jag.

Okej, hur gör man då för att bli en bättre prepper? Eller kanske helt enkelt för att börja bli en prepper. Som sagt, enligt vissa så kanske inte det jag sysslar med får kallas prepping. Jag ser bara till att vara förberedd på en grundläggande nivå och det tycker jag att du också ska göra.

Vill du hellre lära från de riktiga experterna? Det här kan vara en bra start: Swedish survivalist forum Annars är det bara att googla loss!

På Dinsäkerhet.se finns också mycket bra information, det är en del av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Generellt så är nog vi som bor på landet bättre förberedda för att klara oss vid en kris, än de som bor i lägenhet i stan. Dels för att vi har större behov av det, men också för att det är lättare i ett hus än i en lägenhet.

Den här filmen visar vad som kan hända och ger bra tips och råd:

Checklista för krisberedskap

Här kommer en enkel checklista att starta med, det absolut mest grundläggande i fetstil:

• Kan du hålla dig varm och torr? Bra saker att ha hemma är
  • filtar,
  • liggunderlag (även om du sover i sängen så värmer liggunderlaget och det fungerar också som sittdyna),
  • varma kläder – alla svenskar bör ha minst en varm jacka, ett par överdragsbyxor, mössa och vantar och ett par varma och bekväma skor
  • ved om du har möjlighet att elda
  • värmeljus och eventuell annan liten värmekälla
• Kan du se i mörkret? Bra att ha hemma är:
  • ljus och tändstickor,
  • ficklampa med batterier, testa batterierna regelbundet
• Kan du släcka törsten? Bra att ha hemma är:
  • vatten i dunkar eller flaskor, även om det ställs ut vatten från kommunen så behövs kärl för att hämta vatten i och då kan du lika gärna se till att dessa är vattenfyllda när du förvarar dem. Byt vatten ett par till några gånger om året (jodå, det är bara vatten, det blir inte dåligt av att stå ett tag även om det inte smakar som direkt från kranen). Om du har ont om plats, försök att ändå trycka in ett par dunkar längst in i garderoben, under diskbänken, i källarförrådet eller under sängen.
  • saft och soppor som ger lite extra energi, vi försöker att alltid ha blåbärs- och nyponsoppa hemma. Det går åt om någon blir sjuk eller som vanligt mellis till barnen, så vi dricker upp och byter ut innan bäst före datum men fyller på med nytt hela tiden.
• Vad händer om du blir sjuk? Bra att ha hemma är:
  • medicin, om du tar receptbelagd medicin, se till att alltid hämta ut ny i god tid innan den gamla tar slut,
  • värktabletter som också är febernedsättande, om du blir sjuk och inte kan ta dig till läkare eller apotek så kan det i värsta fall vara livsavgörande att själv kunna ta ner feber. Eller att kunna minska smärta för att kunna ta sig i väg och söka hjälp. Om du har barn, tänk på att ha värktabletter/febernedsättande för allas vikt.
  • första förband, plåster, rena kompresser och gasbinda för att kunna lägga om sår.
•  Har du mat och kan du laga till den?
  • En bra grundregel är att ha extra av all den mat som ni i familjen vanligen äter. Att vara förberedd behöver inte handla om att ha källaren fylld av konserver och frystorkat (som ingen någonsin vill äta och som därför får kastas efter några år). Köp ett extra paket pasta (eller fler om du har plats), ris i storpack, dryck som tål att stå i rumstemperatur. Se helt enkelt till att ha lite extra av den mat som ni ändå köper hem, så att ni klarar er även om det är lastbilsstrejk och affärerna inte fylls på den dag som du hade planerat att storhandla.
  • Någon form av möjlighet att koka mat och vatten utan el är inte svårt att ha hemma. Ett stormkök är en bra investering om man nu inte har turen att ha en gammal vedspis hemma.
  • Som sagt, köp inte hem en massa konstig mat som ingen äter men konserverade soppor, ravioli, köttbullar i sås på burk, bönor i sås, krossade tomater och kryddor, kanske något av det kan gå åt även i vardagen? Mat som är färdig, hållbar och lätt att laga till (det tar tid att laga mat på stormkök och helst vill man kunna värma allt i en gryta) och vid behov även att slänga ner i en ryggsäck och äta kall kan vara bra att ha vid kris. För ettåringen har vi grötpulver, klämmisar och några barnmatsburkar som jag vet att han brukar gilla och som även kan ätas kalla om det kniper. Blir det strömavbrott lär vi nästan ha för mycket mat de första dagarna, när frysen lägger av, och då gäller det att prioritera och laga och äta färskvarorna först.
• Hur får du information?
  • Om mobilmasterna är utslagna, internet är nere och batteriet i telefonen är slut, hur får du information om vad som händer?
  • Du kan alltid ta dig till närmaste brandstation för hjälp och information, där kan du också få hjälp att kontakta 112. Om du har tillgång till telefon så är 113 13  informationsnumret där du kan få information och lämna information vid större olyckor och katastrofer.
  • En radio med batterier, se till att ha extra batterier eller solcellsladdare eller en vevradio kostar inte alltför mycket och bör finnas i din krislåda. Det här måste jag fixa själv! Tänkte köpa det i julklapp till familjen men det blev visst inte så, solcellsladdare till mobilen har jag i alla fall. Man ska inte heller glömma att man har batteri i bilen, där har de flesta också radio och med en laddarsladd så kan man även ladda upp mobilen om det behövs.
  • Skriv ned viktiga telefonnummer på en papperslapp, hur många nummer kan du i huvudet om din mobil slutar fungera?
• Och så några extra tips:
  • Snöskyffel! Det här behöver man oftast inte tänka på om man bor i villa, snöskyffel har man självklart men tänk på att det kan vara bra att ha även om du bor i lägenhet. Stannar samhället så kommer ingen och skottar fram dig i en snöstorm. Själv skaffade jag en liten spade att ha i bilen efter att en sen kväll i Stockholm stått och grävt fram min bil, som stått parkerad i en vecka, med bara händerna.
  • Kontanter, det är aldrig fel att gömma lite pengar i madrassen 😉 Ända sedan vi flyttade ut på landet så har jag haft som vana att ha minst vad det kostar att åka taxi hit från stan hemma. Jag tänker att det är en bra princip om man skulle tappa plånboken, bli rånad, korten slutar fungera eller något annat. Då kommer man i alla fall hem. Riktiga preppers ser till att ha guld och/eller silver hemma, men jag är som sagt inte hard core (än…) Med den obefintliga räntan på vanliga bankkonton i dagsläget så kan man lika gärna ta ut en del av sparpengarna och ha dem hemma i kontanter, jag snackar förstås inte om stora summor, de ska investeras och växa för det är naturligtvis också en trygghet.
  • Hygien – when the shit hits the fan och samhället är helt utslaget är kanske inte långa duschar och hårtvätt varje dag det första man tänker på men faktum är att hygien är nummer ett för att hålla sig frisk (menar inte att tvätta håret varje dag! Men tvätta händerna och att kunna göra rent sår vid behov är viktigt). Samma sak som för maten, se till att köpa extra av det du vanligen köper så att det finns tvål och såpa hemma även om du inte kan handla. Vill du bunkra så är hård tvål mest hållbar och tar minst plats. Är du tjej så glöm inte mensskydd!
  • Vad händer om du inte är hemma när katastrofen inträffar? Riktiga preppers går alltid omkring med en liten väska med det viktigaste för att överleva om samhället brakar samman eller vädergudarna blir galna. Jag är inte där än men jag försöker tänka på små saker som att alltid ha en flaska vatten i bilen, om vi skulle bli fast i en lång bilkö och att ha plåster och värktabletter i väskan om jag själv eller barnen blir dåliga när vi är ute.

När jag skrev ner detta så inser jag att det är några punkter som jag behöver fixa så jag sätter upp det på att-göra-listan. Har ni andra tips eller tankar? Kommentera gärna för att fylla på listan 🙂

Tre olika händelser har fått mig att tänka över hur förberedd jag egentligen är om viktiga samhällsfunktioner som el och vatten stängs ner. Den första var när värmepumpen stannade, som jag skrev om igår. Den andra var när jag följde ett föräldraforum och en mamma skrev om att de av någon anledning inte hade vatten i kranen en morgon. Det var kris och katastrof när sonen skulle ha välling och det inte fanns något vatten, men mamman löste det när hon kom på att det fanns en skvätt vatten kvar i vattenkokaren från gårdagen. Det fick mig att inse hur känsliga vi är och framförallt när vi har småbarn.

Innan dess hade jag mest tänkt att om det händer något så bor vi bra, vi har sjön utanför och vi har vedspis och kaminer i huset. Och det är ju förstås bra, mindre bra är att vi för tillfället inte har mer ved än att det räcker till några få brasor. Och det där med att koka sjövatten eller snö är kanske inte något man vill ta till i första hand. Veden är alltså något som vi behöver fylla på nu. Jag har också tänkt att vi borde ha filter eller vattenreningstabletter, men så länge så ser jag till att ha vatten i dunkar hemma.

Att preppa behöver inte bara handla om att klara värsta tänkbara katastrof, även om du bara blir insnöad i några dagar, ditt dricksvatten blir förorenat eller det blir ett längre strömavbrott så ställer det till med nog problem. Och särskilt om det som just nu är tjugo minusgrader ute.

Om du vill fundera över värsta tänkbara så rekommenderar jag att läsa Stjärnklart av Lars Wilderäng. Att läsa den boken var den tredje händelsen som fick mig att fundera över hur förberedd jag är.

Hemma hos oss är det ofta ganska kaotiskt. Tre pojkar som inte gärna sitter stilla och som är bortskämda med att ha ett stort hus att röra sig i, de håller inte direkt ner volymen på rösterna heller. Varje dag är det jobbigt men varje dag finns också de där underbara stunderna.

Ljudet av en leksaksbil som lyfts, körs, undersöks. Ljudet av en storebror som hjälper en lillebror. Ljudet av skratt, skoj och mys i soffan. Ljudet av en bobbycar som körs i full fart men med imponerande kontroll av en ettåring:

– he-dååå!

– Hejdå Albin, åker du nu?

– Baffin

– Åker du till Bafrin på dagis?

Nattens rejäla snöfall påminde mig om vikten av att vara förberedd på att klara sig i sitt hem om det händer en katastrof. Katastrofer kan vara stora eller små; oväder, krig eller ”bara” ett längre strömavbrott.

Nu vore det väl att ta i att kalla det en katastrof att det har snöat några decimeter under natten, men det är fullt tillräckligt för att jag ska känna att vi håller oss hemma om vi inte har något viktigt att åka iväg på. Tyvärr har vi ingen mjölk hemma, så vi får se hur viktigt vi tycker att det är, nu har de säkert hunnit ploga alla vägar så vi kan nog ge oss iväg den lilla biten in till Torshälla utan problem. Om inte så har jag en liter havremjölk i mitt lilla extraskafferi med saker som kan vara bra om det blir strömavbrott och allt i kylen blir förstört.

Det är önskvärt att vi medborgare ska klara oss själva i 72 timmar vid en eventuell kris. Gör du det? Tänk dig en situation där du inte kan ta dig iväg från ditt hem, där elen inte fungerar och det därmed blir kallt och efter en stund finns det inte heller vatten i kranen.

För några år sedan var det någonstans mellan tio och tjugo minusgrader i mellandagarna. Vi hade besök av vänner, som satte i sin motorvärmare och med alla våra extra el-element igång blev det för mycket och säkringen gick. Det var mitt på dagen så vi märkte det inte först, inga lampor som slocknade eller så, men värmepumpen stannade och på ungefär en halvtimme var det kallt i huset. Det går fort!

Jag återkommer med ett inlägg med hur vi har gjort och lite tips om hur du kan (och bör) se till att vara förberedd för kris. Jag är långt ifrån en hard core-prepper och det finns hela hemsidor och forum som är dedikerade till hur du klarar dig när, inte om, the shit hits the fan. Men jag har ändå tänkt till och kommit fram till en nivå som jag tycker är rimlig att alla ska hålla.

Idag är vi redan inne på den 3 januari, men när jag vaknade på nyårsdagen sken solen och det kändes som ett gott tecken inför det nya året. Idag skiner solen fortfarande och det ligger ett tunt lager is på sjön här utanför.

Jag har haft långledigt den här julen, från den 22 december och börjar inte jobba förrän på tisdag nästa vecka. Som vanligt så har vi tyvärr varit sjuka mellan jul och nyår, känns som att vi typ alltid är det, så vi har mest hängt här hemma. Ätit lite för mycket godis och sett en massa filmer och serier, jag och maken har fastnat i Downton Abbey och sitter uppe alldeles för sent på kvällarna och gottar ner oss i de underbara miljöerna. Vi har sett serien i omgångar och nu hade vi de två sista säsongerna kvar, det känns passande på något sätt att se dem just kring jul.

Jag ser fram emot att kickstarta året på jobbet med en kurs nästa vecka, ”Förändringsledare för platsens attraktivitet” – det låter väl spännande?

Till sommaren har jag bokat en vecka på Öland, jag gillar att boka långt i förväg så att man får längta och planera men den där mannen som jag lever med han är mer ”vi ser vad det blir för väder och drar när det passar”. Men i år har jag alltså ändå bokat, mest för att jag väldigt gärna ville testa att åka till Böda sand och vill man bo i stuga där så går det liksom inte att spontanboka dagarna innan.

Den stora grejen under året lär annars bli renovering av huset, vi måste bara bestämma oss för hur vi ska ha det! Nu har vi funderat i ett år så snart kanske vi kan komma till ett beslut.