Etiketter
Mitt (inte längre) hemliga projekt
Häromdagen så nämnde jag att jag har ett projekt på gång som jag än så länge inte pratat om med någon annan än min man. Det här är något som jag egentligen alltid har velat göra. Under några år så slog jag det ifrån mig, men det är ändå en längtan som återkommer om och om igen. En sådan där sak som kommer upp direkt om man får frågan ”vad skulle du göra om du vann på lotto?”.
Grejen är att jag har redan min ”lottovinst”, jag har kapital från ett framgångsrikt företag att falla tillbaka på och jag har ett jobb som tillåter att jag styr min tid. Ändå har jag inte tagit steget och förverkligat den här drömmen. Varför, kan man fråga sig? Är den inte tillräckligt lockande? Är jag rädd, rädd för att inte klara av det?
Jag har ändå en inneboende känsla av att om jag bara verkligen ger det ett seriöst försök så kommer jag att lyckas. Vissa av mina läsare, kanske till och med många av er, har redan gissat vad det handlar om.
Att skriva en bok
Jag har älskat att läsa ända sedan jag lärde mig det när jag var 6 år gammal. Böcker, tidningar, artiklar på Internet, sociala medier. Ord är som en drog som jag dras till. Jag älskar skönlitteratur och sociala medier för att jag får en inblick i andra människors liv och tankar och en förståelse för varför andra reagerar och gör som de gör. Facklitteratur älskar jag för att det är det snabbaste sättet att få ta del av andras kunskap. På bara några timmar kan jag få samma insikter som någon som ägnat en hel karriär åt ett ämne.
Jag vill alltså skriva en bok. Det är inte som att jag aldrig har försökt, jag vet inte hur många påbörjade alster jag har. Jag har dock aldrig ens kommit i närheten av slutet. Visst borde jag klara av det? Jag som har livlig fantasi och är nyfiken på människor, har varit en aktiv läsare nästan hela mitt liv, som är utbildad svensklärare och som jobbar med storytelling som marknadsförare?
Jag tror verkligen att jag kan, det största hindret att komma över är att ge mig tiden och att fortsätta trots skrivkramp och prestationsångest. Att jag jobbat som professionell skribent de senaste åren kommer att hjälpa mig med dessa hinder. Utan att räkna efter exakt så har jag nog sedan jag startade Stenman kommunikation 2019 levererat omkring 50 artiklar för olika webbsidor. Det har gjort att jag har fått öva upp mina metoder för att komma över hinder. Jag har fått en tro på att jag fixar det även fast det känns omöjligt innan jag har startat.
Dock är det här en helt annan utmaning. Att skriva en roman handlar om att få ner cirka 100 000 ord som ska bilda en läsvärd berättelse. Min artiklar ligger vanligen omkring 700-3000 ord. Det här ska också komma helt från mig, i artiklarna så refererar jag vad andra berättar om.
Det här inlägget har legat som ett utkast här i bloggen ett tag nu och i originalet skrev jag: ”Nu har jag tagit klivet, jag har berättat för er om vad jag vill göra och då måste jag ge det ett försök.” Men vet ni? Jag tvekar igen. Kanske är det bara en dröm och ska få förbli det, åtminstone några år till?
De senaste veckorna har varit röriga med familjemedlemmar som behöver stöd och jag har varken haft tid eller ork att dra igång något nytt. Den här bloggutmaningen, då jag bara skriver ett kort stycke varje dag, har tagit mycket tid och energi. Jag är faktiskt inte säker på att jag känner för att skriva mer än vad jag gör just nu. Jag har andra projekt som lockar och tiden räcker inte till allt jag vill.
När jag väl är redo är målet att få ihop ett manus till en roman. Jag kommer att sikta på att det ska vara en historia som andra vill läsa och drömmen är såklart att bli publicerad, men det är inte mitt första mål. Målet är att under max ett år skriva ett färdigt manus till en roman. Då vet jag att jag kan det, känns den tillräckligt bra så kan jag gå vidare och försöka få den publicerad. Om det inte känns rätt så har jag i alla fall fått svar på om jag kan skriva en färdig berättelse av romanlängd och om det är något som jag vill göra flera gånger.
Jag funderar ett tag till.
