I november 2018 var det alltså klart, jag hade bokat min plats och skrev in i kalendern att 18-25 maj 2019 skulle jag tillbringa på en segelbåt av typen Elan 45, i den kroatiska skärgården, tillsammans med sju för mig okända tjejer. Jag försökte få med min syster, men hon var inte lika övertygad om att det var en bra idé så innan hon hann bestämma sig så var platserna slut.
Två saker fick mig att tveka en kort stund:
- Att vara borta från familjen en hel vecka
- Att flyga
Med familjen var det främst vår 4-åring som jag var lite orolig för hur han skulle ta det, men han har pappa, två brorsor och farmor som han är trygg med så det kändes inte så farligt. Ärligt talat så var semester från ansvaret för familjen något som jag verkligen behövde. Vad jag inte visste då var dock att min man dels skulle få mer problem med sin syn och därmed inte kunna köra bil och dels att han skulle opereras och inte få lyfta tungt. Det är en innerlig tur att barnen har en så snäll farmor som kunde hjälpa till!
Att flyga tog emot, jag har svårt att motivera att släppa ut så mycket koldioxid i atmosfären bara för att jag ska få åka och roa mig. Men, den här gången bestämde jag mig för att det fick vara så. Jag har klimatkompenserat genom Vi-skogen.
Okänd besättning
När jag bokade så gjorde jag alltså det utan att känna till någon annan som skulle med på resan. Jag skrev en kommentar i Facebook-gruppen när jag hade bokat och då fick jag veta att Joséphine, som bor i närheten av mig, skulle följa med. Vi hade träffats ett par gånger innan i vår tjejseglingsgrupp i Torshälla, så då hade jag i alla fall ett ansikte på någon. Skepparen, Lotta, kände jag inte sedan tidigare men hon har bott ett stenkast från mig och vi har många gemensamma bekanta skulle det visa sig.
Elin, Lotta och Joséphine – tre tjejer från Torshälla (en utflyttad dock) som möts på en båt i Adriatiska havet
I mars ordnade She captain en träff i Stockholm, vi skulle vara åtta i besättningen och fem av oss var med på träffen + en (skepparen) via messenger från Malmö. Det var skönt att få en liten känsla av vilka det var som jag skulle segla, sova, fixa mat och leva med i en vecka. Efter det startade vi också upp en konversation på messenger och vi hade även ett gruppsamtal någon månad senare då vi pratade om fördelning av kojer, gjorde upp en matlista och bestämde vem som skulle ta med vad (typ handskar för att lyfta äckliga mooringlinor, diskhanddukar, osthyvel och annat bra att ha).
Vi bestämde oss ganska snabbt för att ta fram egna t-shirts och kepsar för besättningen. Det peppade oss lite extra!
Oro och stress
Jag var så lycklig över att jag hade denna resa framför mig. När jag berättade om den för familj och vänner så fick jag ivriga hurra-rop, alla tyckte att det här var något som jag var värd. Till och med min samtalsterapeut sa till mig att det här skulle vara bra för mig. Det tyckte jag själv också, men ju närmare resan kom ju mer orolig blev jag. Jag håller fortfarande på att återhämta mig från utmattning. Mitt gamla jag skulle inte ha några problem att leva lite obekvämt och att umgås med andra 24/7, men utmattade Elin klarar inte samma påfrestningar. Dessutom så kände jag mig stressad att bli färdig med jobb som jag hade tagit på mig och plötsligt kändes inte en semestervecka i maj lika smart som det hade gjort ett halvår tidigare.
För att maxa chanserna till att orka med resan så bra som möjligt så bestämde jag mig för att sova på Arlanda natten till avresedagen. Vi skulle checka in 5.30 på morgonen. Jag sov inget vidare på hotellrummet, men jag kunde i alla fall ligga kvar i sängen till strax innan 5.30 och behövde bara ta rulltrappan ner och gå bort till incheckningen.
Ett par dagar innan avfärd bestämde jag mig också för att släppa på mina krav på mig själv på jobbet, allt som jag hade planerat blev inte klart men det fick vara så. Den här resan var så viktig för mig så jag ville inte åka iväg med andan i halsen. På fredagen fick min minsting vara ledig från förskolan och vi gosade extra mycket, vi har aldrig varit ifrån varandra i en hel vecka förut.
När jag tog tåget från Eskilstuna på fredagkvällen så gjorde jag det avslappnad och med en pirrig förväntan.
På väg att kliva på tåget från Eskilstuna
Att packa för en veckas segling
När jag tävlade i segling så packade jag väskan nästan varje helg under sommarhalvåret. Då hade jag en uppkopierad lista som jag bockade av, jag skulle ha önskat att jag hade haft en sådan lista nu också. Det svåra med att packa för segling är att man behöver packa för allt mellan värsta och bästa tänkbara väder och samtidigt så vet man att man kommer att ha begränsat med utrymme. Vi hade blivit tillsagda att packa i mjuka väskor, som går lätt att stuva undan i båten.
När vi bokade resan så såg vi nog alla framför oss att det skulle vara sol och segling i bikini. Veckorna innan visade dock väderapparna regn och cirka 14 grader. Jag velade om jag skulle ha stövlar med mig (tar så mycket plats och är dessutom ganska obekvämt eftersom man får dåligt grepp med dem) och om jag skulle ta stora tjocka sjöstället. Jag bestämde mig för att det fick räcka med en tunnare regnjacka och de enklare regnbyxor som jag har. Stövlarna skippade jag också och ångrade mig första dagen när mina gympaskor var genomblöta – men efter ytterligare någon dag så insåg jag att det gick finfint att vara barfota i sandalerna. Jag planerar att köpa mig ett par nya jollestövlar och om jag åker på en liknande resa igen så kommer jag att ta med dem, Lotta hade sina med sig och var nöjd med det.
Ytterligare tips på bra kläder är att ha shorts och byxor med fickor med dragkedja. Man vill gärna ha mobilen nära för att kunna använda kameran och det är så oerhört lätt att den glider ur fickan och hamnar på havets botten.
I informationen inför resan så blev vi tipsade om att också ta med något snyggt för restaurangbesök och dans på kajen. Min erfarenhet av seglingsvärlden är att det finns två läger. Det ena går gärna i fleece och sjöställ hela semestern och vänder kallingarna fyra gånger för att slippa byta. Det andra är lite mer posh och klär upp sig, drar på make up och snygga skor när de kommer in till land. Jag hör egentligen lite mer till det första lägret, men jag ville inte känna mig alltför sunkig så jag tog ändå med lite finare kläder också, som en klänning och lite snyggare toppar. Dem använde jag inte. Om jag skulle packa om nu så skulle jag packa fler mjuka kläder som funkar både när man seglar men som också ser okej ut bland folk på land.
Jag packade också med mig egen flytväst. Det gick att hyra västar av den typ som blåser upp sig när man hamnar i vattnet, men dem gillar inte jag. Jag tycker att de är för tunga på nacken, en vanlig seglarväst är lätt och jag tycker också att det är skönt med det vindskydd som den ger.
Det här är det andra i en serie på sex inlägg som handlar om när jag åkte på seglingsresa till Kroatien, i maj 2019, med nätverket She Captain. Inläggen har jag skrivit som ett minne för mig själv men också som inspiration och information för andra som vill göra en liknande resa. Här finns de andra inläggen:
- Varför jag bokade en seglingsresa till Kroatien
- Eskadersegling med She captain – förberedelser
- Eskadersegling med She captain – dag 1
- Eskadersegling med She captain – sjösjuka och navigering på kryss
- Eskadersegling med She captain – medaljer, drinkar och dans på kajen
- Eskadersegling med She captain – segling som terapi
It's Elin, is it? 