Vilket flyt jag haft på jobbet senaste dagarna! I evigheters evighet har jag varit på gång att starta upp min e-postlista. Ett måste att ha på plats för varje modern, digital företagare.
Men det har blivit en sådan där surdeg som man bara inte kommer igång med. Ett visst mått av prestationsångest är helt klart inblandat.
Nu har jag äntligen skrivit den inledande välkomstsekvensen med fem mail. Hurra! Ytterligare tre utkast för de första veckorna är också klara.
Jag kommer alltså att ha en automatiserad sekvens där ett mail per dag går ut under de fem första dagarna efter att någon signar upp sig. Därefter så siktar jag på att maila en gång per vecka.
Om du är intresserad av marknadsföring i eget företag så kan du signa upp dig på nyhetsbrevet här: Prenumerera på nyhetsbrev. Jag har visserligen inte lagt in den nya sekvensen än, men signa upp dig ändå så kommer den så snart jag är klar 😃
I alla fall lite fixad idag. Skulle vara med på digital konferens och man vet ju aldrig innan man loggar in om kameran går på eller inte 😜🙈😊
Det här är inlägg 28 i min bloggutmaning #30dagarijanuari. Jag bloggar 30 dagar i rad och går i mål 31 januari 2021.
Häromdagen så nämnde jag att jag har ett projekt på gång som jag än så länge inte pratat om med någon annan än min man. Det här är något som jag egentligen alltid har velat göra. Under några år så slog jag det ifrån mig, men det är ändå en längtan som återkommer om och om igen. En sådan där sak som kommer upp direkt om man får frågan ”vad skulle du göra om du vann på lotto?”.
Grejen är att jag har redan min ”lottovinst”, jag har kapital från ett framgångsrikt företag att falla tillbaka på och jag har ett jobb som tillåter att jag styr min tid. Ändå har jag inte tagit steget och förverkligat den här drömmen. Varför, kan man fråga sig? Är den inte tillräckligt lockande? Är jag rädd, rädd för att inte klara av det?
Jag har ändå en inneboende känsla av att om jag bara verkligen ger det ett seriöst försök så kommer jag att lyckas. Vissa av mina läsare, kanske till och med många av er, har redan gissat vad det handlar om.
Att skriva en bok
Jag har älskat att läsa ända sedan jag lärde mig det när jag var 6 år gammal. Böcker, tidningar, artiklar på Internet, sociala medier. Ord är som en drog som jag dras till. Jag älskar skönlitteratur och sociala medier för att jag får en inblick i andra människors liv och tankar och en förståelse för varför andra reagerar och gör som de gör. Facklitteratur älskar jag för att det är det snabbaste sättet att få ta del av andras kunskap. På bara några timmar kan jag få samma insikter som någon som ägnat en hel karriär åt ett ämne.
Jag vill alltså skriva en bok. Det är inte som att jag aldrig har försökt, jag vet inte hur många påbörjade alster jag har. Jag har dock aldrig ens kommit i närheten av slutet. Visst borde jag klara av det? Jag som har livlig fantasi och är nyfiken på människor, har varit en aktiv läsare nästan hela mitt liv, som är utbildad svensklärare och som jobbar med storytelling som marknadsförare?
Jag tror verkligen att jag kan, det största hindret att komma över är att ge mig tiden och att fortsätta trots skrivkramp och prestationsångest. Att jag jobbat som professionell skribent de senaste åren kommer att hjälpa mig med dessa hinder. Utan att räkna efter exakt så har jag nog sedan jag startade Stenman kommunikation 2019 levererat omkring 50 artiklar för olika webbsidor. Det har gjort att jag har fått öva upp mina metoder för att komma över hinder. Jag har fått en tro på att jag fixar det även fast det känns omöjligt innan jag har startat.
Övar på författarporträtt 😉
Dock är det här en helt annan utmaning. Att skriva en roman handlar om att få ner cirka 100 000 ord som ska bilda en läsvärd berättelse. Min artiklar ligger vanligen omkring 700-3000 ord. Det här ska också komma helt från mig, i artiklarna så refererar jag vad andra berättar om.
Det här inlägget har legat som ett utkast här i bloggen ett tag nu och i originalet skrev jag: ”Nu har jag tagit klivet, jag har berättat för er om vad jag vill göra och då måste jag ge det ett försök.” Men vet ni? Jag tvekar igen. Kanske är det bara en dröm och ska få förbli det, åtminstone några år till?
De senaste veckorna har varit röriga med familjemedlemmar som behöver stöd och jag har varken haft tid eller ork att dra igång något nytt. Den här bloggutmaningen, då jag bara skriver ett kort stycke varje dag, har tagit mycket tid och energi. Jag är faktiskt inte säker på att jag känner för att skriva mer än vad jag gör just nu. Jag har andra projekt som lockar och tiden räcker inte till allt jag vill.
När jag väl är redo är målet att få ihop ett manus till en roman. Jag kommer att sikta på att det ska vara en historia som andra vill läsa och drömmen är såklart att bli publicerad, men det är inte mitt första mål. Målet är att under max ett år skriva ett färdigt manus till en roman. Då vet jag att jag kan det, känns den tillräckligt bra så kan jag gå vidare och försöka få den publicerad. Om det inte känns rätt så har jag i alla fall fått svar på om jag kan skriva en färdig berättelse av romanlängd och om det är något som jag vill göra flera gånger.
Sedan 2019 är jag digital redaktör för Stiftelsen Maria Pihls minne och för snart ett år sedan blev jag också ledamot i styrelsen. Det innebär att jag i år ska vara med och välja ut de toppkandidater som får styrelsens stöd under ett år och stipendiaten som får 50 000 kronor.
Stiftelsens syfte är att främja kvinnligt entreprenörskap och kvinnors representation i styrelsearbete. En fråga som jag brinner för. Att kunna stötta och inspirera andra kvinnliga företagare med mina kunskaper om kommunikation, marknadsföring och entreprenörskap är min viktigaste drivkraft i mitt eget företagande.
Cirka 30 procent av Sveriges företagare är kvinnor och det är för lite. Även i styrelserummen och på VD-posterna är andelen män fortfarande betydligt högre än andelen kvinnor. Jag tror på att fler kvinnor i näringslivets topp kommer att leda till mindre stress, mindre löneskillnader mellan könen och färre sjukskrivningar. Det här framkom också i en studie som gjordes 2015, Kvinnor och ledarskap i svenska medier. Jag tror också att massor av oerhört kompetenta kvinnor sitter fast i strukturer där de mår dåligt, för att de inte vågar ta steget att starta ett eget företag.
Därför har det varit riktigt upplyftande att läsa igenom alla fina nomineringar som kommit in till Stiftelsen Maria Pihls minne. Jag har tagit hela veckan på mig för att hinna läsa dem om och om igen. Att välja ut bara ett fåtal är ett tufft jobb för alla (ja, faktiskt alla) som nominerats är riktiga förebilder.
Förra årets stipendiat Caroline Axelsson tar emot diplomtavla och skulptur skapad av Gunilla Lifvergren, med Roger Pihl vid stiftelsens högtidslunch 2020.
I torsdags var jag på Besöksevolutionsdagen, Destination Eskilstunas årliga branschdag för besöksnäring och kreativa kulturella näringar här i Eskilstuna. Det var kul att få mingla med mitt nätverk igen och känna att jag inte har blivit bortglömd! Naturligtvis så fick jag frågan om hur det går med företagandet.
Det går bra! Men några kunder har jag inte och det är precis som det ska vara. Värdegrunden för mitt nya företagande är hållbart arbetsliv. Då måste jag naturligtvis börja med att se till att det blir hållbart för mig själv. Därför är jag som min egen chef mycket frikostig med friskvårdstimmar. Det som har fungerat bäst för mig för att hantera stress och sorg är att vara ute i naturen, därför ser jag till att planera in det under veckan.
Jag hämtar mycket inspiration från andra företagare som arbetar så som jag vill, dessa följer jag i deras olika kanaler:
Mitt Storytel-abonnemang går också varmt, både med skönlitteratur för avkoppling och facklitteratur för inspiration. Några av böckerna som jag har läst eller lyssnat på är:
Om man vill bli min kund så går det bra redan nu, men jag jagar inte aktivt kunder, det kommer jag att börja med 2019. Det är jag både taggad och nervös inför! Jag har ju drivit företag förut, men då har jag sålt en produkt och inte mig själv. Eller jo, ett kort tag var jag språkkonsult och det gick fint, men rackarns vad nervös jag var när jag skulle presentera mig för uppdragsgivaren!
It's Elin, is it? 