Det är så märkligt det här med sista doppet för året. Ett så tydligt tecken på att sommaren plötsligt bara är borta.
Jag minns inte helt säkert när jag badade senast, men risken är att just det blev sommarens sista dopp. Eller kanske inte ändå, jag kommer nog att basta på vår klubbholme i helgen och då blir det bad.
Jag tror att mitt senaste dopp var den 7 augusti. Dagen efter att vi avslutat den seglarskola som jag var ledare på. Så den 6 augusti är jag helt säker på att jag badade, för då blev jag islängd från bryggan, av barnen. Det hör till när man varit seglarskoleledare.
Att jag inte minns säkert när jag badade i sjön senast är förstås för att då tänkte jag inte alls att det kunde vara årets sista dopp. Då var det fortfarande det normala att bada varje dag. Men så vips blev det kallt några dagar, sedan några till. Och nu har ju vattnet kylts ner, så även om det kommer någon varm dag är det inte så lockande att hoppa i.
Men kanske man skulle ta upp trenden med vinterbad? Får nog fundera på det.
Jag kommer att ångra detta. Det gör jag alltid för jag spontanbestämmer alltid att det är dags att väcka den här bloggen igen. Men nu är det så i alla fall. Elin is back!
Klockan är 22.09 och jag lyssnar på Alfons Åberg och stissig 6-åring som borde sova sedan länge. Scrollade förbi en bloggrubrik om vardagsskrivande. Istället för att läsa bestämde jag mig tydligen för att dra igång mitt eget vardagsskrivande igen.
Valde Alfons som godnattsaga idag, till minne av Gunilla Bergström. Jag läste imorse att hon gått bort. Så sergligt, men hon kommer verkligen att leva vidare, genom sitt författarskap. Visst är väl barnboksförfattare våra allra viktigaste författare?
Vilket flyt jag haft på jobbet senaste dagarna! I evigheters evighet har jag varit på gång att starta upp min e-postlista. Ett måste att ha på plats för varje modern, digital företagare.
Men det har blivit en sådan där surdeg som man bara inte kommer igång med. Ett visst mått av prestationsångest är helt klart inblandat.
Nu har jag äntligen skrivit den inledande välkomstsekvensen med fem mail. Hurra! Ytterligare tre utkast för de första veckorna är också klara.
Jag kommer alltså att ha en automatiserad sekvens där ett mail per dag går ut under de fem första dagarna efter att någon signar upp sig. Därefter så siktar jag på att maila en gång per vecka.
Om du är intresserad av marknadsföring i eget företag så kan du signa upp dig på nyhetsbrevet här: Prenumerera på nyhetsbrev. Jag har visserligen inte lagt in den nya sekvensen än, men signa upp dig ändå så kommer den så snart jag är klar 😃
I alla fall lite fixad idag. Skulle vara med på digital konferens och man vet ju aldrig innan man loggar in om kameran går på eller inte 😜🙈😊
Det här är inlägg 28 i min bloggutmaning #30dagarijanuari. Jag bloggar 30 dagar i rad och går i mål 31 januari 2021.
Idag var en skrivdag på jobbet så jag kommer inte att skriva så mycket här, istället länkar jag till min andra blogg. Där har jag idag publicerat en trendspaning kring hur och varför företagare ska jobba med Facebook 2021. Om du trodde att Facebook är dött så har du fel. Däremot gäller det att hänga med i vilka funktioner som fungerar bäst i de olika sociala kanalerna.
Innan jag avslutar för idag så måste jag också passa på att tacka för alla fina kommentarer som jag fick på Facebook, när jag länkade gårdagens inlägg om mina författardrömmar ❤
Det här är inlägg 21 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Jag planerar att blogga 30 dagar i rad och går i mål med utmaningen den 31 januari 2021. Klicka på kategorin #30dagarijanuari – min bloggutmaning, om du vill läsa alla inlägg.
Häromdagen så nämnde jag att jag har ett projekt på gång som jag än så länge inte pratat om med någon annan än min man. Det här är något som jag egentligen alltid har velat göra. Under några år så slog jag det ifrån mig, men det är ändå en längtan som återkommer om och om igen. En sådan där sak som kommer upp direkt om man får frågan ”vad skulle du göra om du vann på lotto?”.
Grejen är att jag har redan min ”lottovinst”, jag har kapital från ett framgångsrikt företag att falla tillbaka på och jag har ett jobb som tillåter att jag styr min tid. Ändå har jag inte tagit steget och förverkligat den här drömmen. Varför, kan man fråga sig? Är den inte tillräckligt lockande? Är jag rädd, rädd för att inte klara av det?
Jag har ändå en inneboende känsla av att om jag bara verkligen ger det ett seriöst försök så kommer jag att lyckas. Vissa av mina läsare, kanske till och med många av er, har redan gissat vad det handlar om.
Att skriva en bok
Jag har älskat att läsa ända sedan jag lärde mig det när jag var 6 år gammal. Böcker, tidningar, artiklar på Internet, sociala medier. Ord är som en drog som jag dras till. Jag älskar skönlitteratur och sociala medier för att jag får en inblick i andra människors liv och tankar och en förståelse för varför andra reagerar och gör som de gör. Facklitteratur älskar jag för att det är det snabbaste sättet att få ta del av andras kunskap. På bara några timmar kan jag få samma insikter som någon som ägnat en hel karriär åt ett ämne.
Jag vill alltså skriva en bok. Det är inte som att jag aldrig har försökt, jag vet inte hur många påbörjade alster jag har. Jag har dock aldrig ens kommit i närheten av slutet. Visst borde jag klara av det? Jag som har livlig fantasi och är nyfiken på människor, har varit en aktiv läsare nästan hela mitt liv, som är utbildad svensklärare och som jobbar med storytelling som marknadsförare?
Jag tror verkligen att jag kan, det största hindret att komma över är att ge mig tiden och att fortsätta trots skrivkramp och prestationsångest. Att jag jobbat som professionell skribent de senaste åren kommer att hjälpa mig med dessa hinder. Utan att räkna efter exakt så har jag nog sedan jag startade Stenman kommunikation 2019 levererat omkring 50 artiklar för olika webbsidor. Det har gjort att jag har fått öva upp mina metoder för att komma över hinder. Jag har fått en tro på att jag fixar det även fast det känns omöjligt innan jag har startat.
Övar på författarporträtt 😉
Dock är det här en helt annan utmaning. Att skriva en roman handlar om att få ner cirka 100 000 ord som ska bilda en läsvärd berättelse. Min artiklar ligger vanligen omkring 700-3000 ord. Det här ska också komma helt från mig, i artiklarna så refererar jag vad andra berättar om.
Det här inlägget har legat som ett utkast här i bloggen ett tag nu och i originalet skrev jag: ”Nu har jag tagit klivet, jag har berättat för er om vad jag vill göra och då måste jag ge det ett försök.” Men vet ni? Jag tvekar igen. Kanske är det bara en dröm och ska få förbli det, åtminstone några år till?
De senaste veckorna har varit röriga med familjemedlemmar som behöver stöd och jag har varken haft tid eller ork att dra igång något nytt. Den här bloggutmaningen, då jag bara skriver ett kort stycke varje dag, har tagit mycket tid och energi. Jag är faktiskt inte säker på att jag känner för att skriva mer än vad jag gör just nu. Jag har andra projekt som lockar och tiden räcker inte till allt jag vill.
När jag väl är redo är målet att få ihop ett manus till en roman. Jag kommer att sikta på att det ska vara en historia som andra vill läsa och drömmen är såklart att bli publicerad, men det är inte mitt första mål. Målet är att under max ett år skriva ett färdigt manus till en roman. Då vet jag att jag kan det, känns den tillräckligt bra så kan jag gå vidare och försöka få den publicerad. Om det inte känns rätt så har jag i alla fall fått svar på om jag kan skriva en färdig berättelse av romanlängd och om det är något som jag vill göra flera gånger.
Förlåt, men jag har verkligen ingen inspiration idag. Det får väl bli ett till dagboksinlägg.
Idag har jag varit med ett barn hos skolläkaren för att kolla en eventuellt sned rygg. Jag fick även möjlighet att prata om några andra saker som oroar mig och fick bra råd om hur vi kan gå vidare.
Inne i stan passade jag också på att gå in på Elite Stadshotellet och skriva under ett protokoll som låg och väntade å mig i receptionen. Så tomt det kändes på hotellet! Receptionisten var i alla fall lika glad och tillmötesgående som de alltid är, där hon stod bakom sin plastskiva. Tur att det byggs mycket i Eskilstuna, jag tror att de i alla fall har en del långliggare som gäster.
Dagens promenad togs vi i kvarteren runt kyrkan i Torshälla. Det är mitt favoritområde i Torshälla men idag var det ganska dystert. Grått, regndisigt, slaskigt och halt, men det var i alla fall lite mysigt att se något annat än Mälarbaden.
Vi hörs igen imorrn!
Det här är inlägg 19 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Jag planerar att blogga 30 dagar i rad och går i mål med utmaningen den 31 januari 2021. Klicka på kategorin #30dagarijanuari – min bloggutmaning, om du vill läsa alla inlägg.
Har ni hört talas om Tippecanoes förbannelse? Eller kanske under dess andra namn Tecumsehs förbannelse? Det hade inte jag men äldsta sonen berättade om detta på vår lunchpromenad idag. Efter det känner jag mig lite orolig för Joe Biden nu när han ska tillträda som USA:s president.
Imorgon tar Joe Biden över som president för USA men enligt den här sägnen så gör han det med fara för eget liv. Enligt legenden kommer varje president som väljs under ett år som är jämnt delbart med 20 att dö innan deras tid som president är över.
Detta ska ha startat med William Henry Harrison som valdes till president 1840, men dog efter bara en månad på posten. Namnet på förbannelsen kommer från att William Henry Harrison var guvernör och hade en ledande roll i Battle of Tippecanoe, som var en del av Tecumseh’s war. Tecumseh var ledare för en del av den amerikanska ursprungsbefolkningen. Grunden till legenden är att en förbannelse ska ha kastats över de amerikanska presidenterna som straff för att William Henry Harris vann slaget, The Battle of Tippecanoe.
Om man sedan räknar 20 år framåt i tiden från 1840 så valdes i ordning presidenterna Abraham Lincoln, James A. Garfield, William McKinley, Warren G. Hardin, Franklin D. Roosevelt och John F. Kennedy, som samtliga avled som presidenter.
Efter Kennedy verkar förbannelsen ha tappat kraft. Ronald Reagan valdes 1980 och som vi alla vet så överlevde han, men han blev dock skjuten och utsatt för ett mordförsök. Även George W. Bush, vald 2020, överlevde ett mordförsök.
Nu får vi hoppas att Tecumseh har släppt taget om de amerikanska presidenterna och låter Joe Biden sitta trygg som president för USA. Det behöver både USA och hela världen efter Donald Trump.
Och där kraschade #30dagarijanuari. Missade att blogga igår. Det var dock ett ytterst medvetet val. Behövde använda min tid till att åka skridskor och spela vändåtta med barn och ha alla skärmar avstängda.
Man skulle kunna tro att mina barn är stjärnor på skridskor med egen is utanför huset. Så är det dock inte eftersom det inte ens är en gång om året som isen på sjön faktiskt fungerar att åka på här hemma 😊 Jag själv som var barn på 1980-talet, när det spolades isar i varje kvarter, utklassar dem fortfarande (trots stelheten som kommer med åldern 😜).
Sortera, tvätta, hänga, vika, sortera, lägga in i skåp och lådor – repetera.
Trebarnsmammans dagliga mantra. Det borde i alla fall vara dagligt, för gör jag det inte dagligen så hamnar jag hopplöst efter. Tomma tvättkorgar och alla rena kläder på sina platser, det händer bara inte här. Några gånger om året är det nära, men alltid är det några plagg på vift. Att hitta en julduk i botten av tvättkorgen i maj eller så är mer regel än undantag.
Här har vi i alla fall en positiv effekt av Coronan. Redan innan distansundervisningen startade så bestämdes att barnen inte får duscha och byta om i skolan. Det är ju inte alls bra, barn behöver röra på sig, men i hemlighet så njuter jag av detta. Det innebär nämligen markant mindre tvätt för mig!
Med två skolbarn så är det fem omgångar av idrottskläder och handdukar per vecka som jag slipper tvätta. Och här är det egentligen inte själva tvätten som är det jobbigaste. Det är just det där med att jag väldigt ofta ligger efter med tvätten. Vilket innebär att kläderna är utspridda i olika stadier i tvättprocessen. Så även om barnen nu är så stora så att de kan packa sina idrottskläder själva, så hänger det på att jag har hunnit tvätta och lägga in dem i deras skåp. Annars blir det ändå jag som måste springa runt och rafsa i torktumlaren och Ikea-kassarna med ren tvätt, för att hitta allt innan vi ska iväg på morgonen.
En mer negativ effekt är att diskberget har växt eftersom alla är hemma mer. Men det påverkar inte mig lika mycket som tvätten eftersom disken är makens ansvarsområde 😉
För tillfället är de i alla fall inte överfulla, alltid något att glädjas över!
Det här är inlägg 15 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Jag planerar att blogga 30 dagar i rad och går i mål med utmaningen den 31 januari 2021. Klicka på kategorin #30dagarijanuari – min bloggutmaning, om du vill läsa alla inlägg.
Minstebror på bryggan. Kolla in den infrusna stenmuren bakom honom. Det blir så häftiga isformationer när det blåser mycket och stänker upp vatten samtidigt som det fryser till.
Vilken härlig förmiddag vi har haft idag. Vi gick på pulka-promenad till badet i Mälarbaden och sedan runt golfbanan, där vi testade olika backar. När vi kom hem igen fick lillebrorsorna korv med bröd och varm choklad. En sådan här härlig vinterdag behövde vi verkligen 🙂
Det här är inlägg 14 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Jag planerar att blogga 30 dagar i rad och går i mål med utmaningen den 31 januari 2021. Klicka på kategorin #30dagarijanuari – min bloggutmaning, om du vill läsa alla inlägg.
Sedan 2019 är jag digital redaktör för Stiftelsen Maria Pihls minne och för snart ett år sedan blev jag också ledamot i styrelsen. Det innebär att jag i år ska vara med och välja ut de toppkandidater som får styrelsens stöd under ett år och stipendiaten som får 50 000 kronor.
Stiftelsens syfte är att främja kvinnligt entreprenörskap och kvinnors representation i styrelsearbete. En fråga som jag brinner för. Att kunna stötta och inspirera andra kvinnliga företagare med mina kunskaper om kommunikation, marknadsföring och entreprenörskap är min viktigaste drivkraft i mitt eget företagande.
Cirka 30 procent av Sveriges företagare är kvinnor och det är för lite. Även i styrelserummen och på VD-posterna är andelen män fortfarande betydligt högre än andelen kvinnor. Jag tror på att fler kvinnor i näringslivets topp kommer att leda till mindre stress, mindre löneskillnader mellan könen och färre sjukskrivningar. Det här framkom också i en studie som gjordes 2015, Kvinnor och ledarskap i svenska medier. Jag tror också att massor av oerhört kompetenta kvinnor sitter fast i strukturer där de mår dåligt, för att de inte vågar ta steget att starta ett eget företag.
Därför har det varit riktigt upplyftande att läsa igenom alla fina nomineringar som kommit in till Stiftelsen Maria Pihls minne. Jag har tagit hela veckan på mig för att hinna läsa dem om och om igen. Att välja ut bara ett fåtal är ett tufft jobb för alla (ja, faktiskt alla) som nominerats är riktiga förebilder.
Förra årets stipendiat Caroline Axelsson tar emot diplomtavla och skulptur skapad av Gunilla Lifvergren, med Roger Pihl vid stiftelsens högtidslunch 2020.
Jag var uppe på vinden och letade efter termobyxor och råkade hitta luvor både till minstebrors overall och vårjacka. Han ärver förstås mycket från brorsorna och de ville tydligen inte ha luvor i den här åldern för de är borttagna från alla kläder.
Det var sol och snö på lunchpromenaden.
Efter skolan/förskolan firade vi namnsdag med fika.
Bild från 2013! Jackan som storebror har här använder lillebror nu, utan luva…
Mer spännande än så var inte mitt liv idag 🙂
Det här är inlägg 13 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Vill du också haka på? Det går bra att hoppa in närsomhelst och blogga 30 dagar i rad. Jag kommer att gå i mål med utmaningen den 31 januari 2021, startar du senare så blir målgången också senare. Tagga mig gärna på Instagram på @stenmankommunikation så att jag vet att du är med, och använd hashtaggen #30dagarijanuari.
Krispig knarrande snö och det svaga solljuset precis innan det började snöa igen.
Mälaren
Tjugondagknut kastas julen ut! (nästan i alla fall, granen är avklädd och resten av pyntet samlas nu ihop för att packas undan ordentligt tills nästa år).
Klippa mig hos frisör! Det är snart ett helt år sedan jag klippte mig hos frisör senast och mitt hår är inte roligt nu. Jag har dessutom haft en period när jag har tappat enormt mycket hår, vilket inte gör saken bättre.
Åka och fika hemma hos min syster. Jag saknar verkligen en sådan enkel sak som att bara ta en promenad och sedan hänga lite för länge över en kopp kaffe vid köksbordet. Jag vet att det går att lösa på andra sätt, men ändå, jag saknar verkligen just detta.
Resa någonstans och bo på hotell. Jag och mellansonen gjorde omelett idag och när vi åt den så drömde vi om hotellfrukost. Det längtar vi efter. Både för att det är typ det godaste som finns, men också för den där känslan av att man är på en resa och har en hel dag med äventyr framför sig.
1. Nyklippt Elin it is 3 mars 2020 2. Man tar ju sällan bilder vid en enkel fika hos sin syster så det här var typ den senaste jag hittade från ett sådant tillfälle. Lillebror provar skidhjälm hos moster för drygt fyra år sedan 3. En av de bästa hotellfrukostar jag ätit, på Lulu Guldsmeden i Berlin 2019.
Det här är inlägg 11 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Vill du också haka på? Det går bra att hoppa in närsomhelst och blogga 30 dagar i rad. Jag kommer att gå i mål med utmaningen den 31 januari 2021, startar du senare så blir målgången också senare. Tagga mig gärna på Instagram på @stenmankommunikation så att jag vet att du är med, och använd hashtaggen #30dagarijanuari.
Nu är jullovet slut och för mig var det årets första jobbdag. Dagen började inte i någon positiv anda, jag hoppas att det inte sätter tonen för resten av året. Jag ska inte skriva mer om det eftersom det handlar om barnens integritet, men jag kan säga att jag inte kände mig som någon vidare bra mamma i morse. Att misslyckas med det viktigaste jobbet jag har, att vara mamma, är det värsta jag vet.
Det blev inte mycket annat jobb gjort heller idag, skönt med en mjukstart. Jag hade bara en enda sak på att-göra-listan. Det känns väldigt lyxigt att ha en massa tid avsatt bara för att utveckla mitt företag, Stenman kommunikation. Som vanligt lär det väl dyka upp andra saker som ska göras också, men jag har faktiskt tackat nej till uppdrag och har medvetet en relativt tom kalender nu. Jag är väldigt tacksam över att jag under de här snart två åren som jag har drivit Stenman kommunikation löpande har fått uppdrag genom tidigare kontakter.
Om man ändå får prata om en nackdel med att få uppdrag utan att behöva sälja in dem, så är det just att man själv inte styr utvecklingen. De kurser som jag har planerat i flera år nu skjuts hela tiden åt sidan för att jag har uppdrag för kunder.
När jag nu väl har tid så har jag också börjat fundera och så smått jobba på ett helt annat projekt. Jag velar lite om jag ska lägga tid på det nu, eller om jag ska fokusera på att utveckla Stenman kommunikation i den riktning som jag hade tänkt. Jag ska skriva mer om den här andra grejen en annan dag. Den behöver presenteras för andra människor, även om en del av mig helst bara vill ha det som en hemlighet.
Även om dagen började dåligt så har den fått ett bra slut. Jag har tränat mig trött och idag körde jag det som är min favoritträning just nu: boxning i virtual reality (med VR-headset). Jag körde först mitt vanliga 30-minuters pass, men kände att jag orkade lite till så jag la till ett kort pass på 15 minuter. Härlig känsla efteråt. Lite senare gick vi också ut på en kort promenad, jag, M och två av barnen. Det har snöat hela eftermiddagen och det är en sådan magisk känsla att gå i det orangea skenet från gatlyktorna, när allt är inbäddat i mjuk snö. Tyvärr hade jag inte mobilen med mig, annars hade det blivit en fin bild till det här inlägget.
Det här är inlägg 10 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Vill du också haka på? Det går bra att hoppa in närsomhelst och blogga 30 dagar i rad. Jag kommer att gå i mål med utmaningen den 31 januari 2021, startar du senare så blir målgången också senare. Tagga mig gärna på Instagram på @stenmankommunikation så att jag vet att du är med, och använd hashtaggen #30dagarijanuari.
Det borde inte vara en stor grej att vår trädgård är snötäckt i januari, men det är det. Förra året hade vi bara snö några enstaka dagar på hela vintern. Det känns så sorgligt att tänka på att det kanske är så här det kommer att vara hädanefter. Att snöiga vintrar är något exceptionellt här i Mälardalen. Förra vintern var också första året som jag kan minnas då isen inte la sig någon gång alls på Mälaren utanför oss. När jag tittar på väderleksprognosen nu så verkar det faktiskt som att det kommer att vara flera minusgrader hela veckan. Kanske får vi vår efterlängtade is på sjön? Det gör så stor skillnad för ljuset här.
Det här är inlägg 9 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Vill du också haka på? Det går bra att hoppa in närsomhelst och blogga 30 dagar i rad. Jag kommer att gå i mål med utmaningen den 31 januari 2021, startar du senare så blir målgången också senare. Tagga mig gärna på Instagram på @stenmankommunikation så att jag vet att du är med, och använd hashtaggen #30dagarijanuari.
Även shoppingvanorna påverkas av pandemin. Jag har inte gått i många butiker i år, men shoppat på nätet har jag gjort. När jag skulle köpa tröjor i julklapp till min man så ”råkade” jag lägga ungefär dubbelt så mycket till mig själv i den digitala kundkorgen. Det var så uppiggande när jag fick paketet med nya kläder!
Bara för skojs skull så tänkte jag visa de tre senaste sakerna som jag har köpt till mig själv. Prylar som på olika sätt skänker mig glädje:
Nummer 1:
Bild från bylang.se
Det här fina halsbandet med fågeln köpte jag som en julklapp till mig själv. Jag har tittat på det länge och tänkt att det där ska jag köpa eller önska mig någon dag. Nu under pandemin är jag nästan aldrig inne i centrum, så därför dröjde det innan det blev av. Veckan innan jul bestämde jag mig för att ändå åka in till staden, bara för att köpa det här halsbandet och sedan åka direkt hem. Jag ville helt enkelt stötta en av våra små, lokala butiker nu under de här tuffa tiderna.
Nummer 2:
Sköna att promenera i men också fina är min kängor från Legero. Bild från bergkvistskor.se. De andra skorna som jag behåller var ett par kängor från Viking, inte särskilt snygga men jag behöver ett par skor som jag inte behöver vara rädd om utan kan klafsa ut i lera med.
Vi är ute och promenerar i princip varje dag och jag har haft stora problem med att mina skor är så slitna så att jag får ont i fötterna. Jag har växlat mellan några olika par, men det har varit något fel på alla. Jag har oftast svårt att hitta skor som sitter bra och därför drog jag mig för att beställa skor på nätet, men jag ville inte heller åka in och gå i butiker nu. Till slut fick jag nog, jag behövde verkligen vinterskor så jag chansade och beställde tre olika par skor på mellandagsrean. Ett par kommer att få åka tillbaka, men de andra två blev jag nöjd med.
Nummer 3:
Sist men inte minst, nya skal/fodral till min mobil. Jag använder min kära iPhone väldigt mycket och hur den ser ut blir en del av min identitet. Nu har jag stört mig på mitt fodral i ett helt år! Förra julen önskade sig en av sönerna ett plånboksfodral. Jag råkade tyvärr köpa fel storlek så jag fick fixa ett nytt till honom. Eftersom det jag själv hade gick sönder precis vid jul, så tog jag det felköpta själv. Det är inget större fel på det, svart och enkelt, men det gör mig inte glad. Det tidigare fodralet jag hade var elegant och förstärkte en känsla av i brist på ett bättre ord, glamour. Något som jag vill ha in mer av i mitt liv. Ett helt år levde jag med det temporära fodralet, men nu har jag äntligen unnat mig dessa två nya. Jag har precis packat upp dem och vet inte än om jag är helt nöjd. Det marmormönstrade hade en annan färg i botten än vad jag hade tänkt mig. Plånboksfodralet har en annan utformning än vad jag är van vid och jag har inte bestämt mig för vad jag tycker om det än.
Nummer 4 (bonus):
Här får ni ingen bild för det finns egentligen inget inspirerande i det här köpet, men jag slänger in det ändå eftersom det är ett så typiskt ”pandemiköp”. Jag behövde en ny mascara inför jul. Alla som använder smink vet hur mycket en så enkel sak kan betyda för hur man känner sig, även om man bara ska umgås med närmaste familjen. Ändå kändes det löjligt fåfängt att jag skulle gå in i en butik/beställa ett paket som ska hämtas ut, bara för denna lilla grej. Vad gjorde jag då? Beställde en mascara från Coop tillsammans med julmaten. Om jag blev nöjd? Nja, utbudet var begränsat till en enda sort och det är inte den bästa mascara jag har haft 😉
Det här är inlägg 8 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Vill du också haka på? Det går bra att hoppa in närsomhelst och blogga 30 dagar i rad. Jag kommer att gå i mål med utmaningen den 31 januari 2021, startar du senare så blir målgången också senare. Tagga mig gärna på Instagram på @stenmankommunikation så att jag vet att du är med, och använd hashtaggen #30dagarijanuari.
Det känns som att leva i en film. Hela tiden när man tror att den här pandemin börjar närma sig sitt slut så kommer en ny vändning och allt blir mycket värre. Under tidig höst vågade vi nästan slappna av lite och försiktigt börja träffa andra människor igen. Jag hade till och med ett lunchmöte med vänner, någon gång i september eller oktober tror jag att det var.
Nu har ju vaccineringen startat, det som vi alla gått och väntat på. Då trodde man väl liksom att nu vänder det, nu är allt snart normalt igen. Istället slår den här mutationen till med en ny, mycket mer smittsam variant av Corona. Idag läste jag att 1 av 30 personer i London är smittade och att deras sjukvård nu i princip har slagit i taket.
Det känns som sagt som i en film, där en ny twist slängs in just när man tror att allt var på väg att lösa sig. Lyckligtvis godkände regeringen här i Sverige den nya pandemilagen idag så nu finns möjlighet till fler åtgärder. Igår blev det klart att distansundervisning på högstadiet tillåts och här i Eskilstuna beslutades direkt att det införs från och med skolstarten på måndag.
Och apropå vad jag skrev igår så har en av sönerna precis lärt mig att det 25:e tillägget till den amerikanska konstitutionen är det som styr just möjligheten för andra ministrar att avsätta den sittande presidenten. Det här tillägget gjordes tydligen efter att John F Kennedy sköts. Man insåg då risken med att en president skulle bli så svårt skadad så att han inte själv kunde avgå.
Det här är inlägg 7 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Vill du också haka på? Det går bra att hoppa in närsomhelst och blogga 30 dagar i rad. Jag kommer att gå i mål med utmaningen den 31 januari 2021, startar du senare så blir målgången också senare. Tagga mig gärna på Instagram på @stenmankommunikation så att jag vet att du är med, och använd hashtaggen #30dagarijanuari.
Världen ser chockat på när Trump-anhängare krossar fönster och intar Kapitoleum. Uppviglade av sin president. Visst befarade vi att något sådant här kunde ske, men ändå, det är USA. Hela världens symbol för demokrati.
I Sverige avgår generaldirektören för MSB, Dan Eliasson, på grund av en semesterresa. Det är det enda rätta, han gjorde en grov missbedömning och kan omöjligt få förtroende eller utrymme för att fortsätta sitt jobb.
En amerikansk president, kanske världens mäktigaste man, sitter dock kvar på sin post. Bara i två veckor till, sedan tar Joe Biden över, men vad kan hinna hända under den här tiden? Nu kräver stora amerikanska medier presidentens avgång. Kommer det att ske? Kan det ske? Och vad gör Trumps mest fanatiska anhängare då?
Det här är inlägg 6 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Vill du också haka på? Det går bra att hoppa in närsomhelst och blogga 30 dagar i rad. Jag kommer att gå i mål med utmaningen den 31 januari 2021, startar du senare så blir målgången också senare. Tagga mig gärna på Instagram på @stenmankommunikation så att jag vet att du är med, och använd hashtaggen #30dagarijanuari.
It's Elin, is it? 