Det är så märkligt det här med sista doppet för året. Ett så tydligt tecken på att sommaren plötsligt bara är borta.
Jag minns inte helt säkert när jag badade senast, men risken är att just det blev sommarens sista dopp. Eller kanske inte ändå, jag kommer nog att basta på vår klubbholme i helgen och då blir det bad.
Jag tror att mitt senaste dopp var den 7 augusti. Dagen efter att vi avslutat den seglarskola som jag var ledare på. Så den 6 augusti är jag helt säker på att jag badade, för då blev jag islängd från bryggan, av barnen. Det hör till när man varit seglarskoleledare.
Att jag inte minns säkert när jag badade i sjön senast är förstås för att då tänkte jag inte alls att det kunde vara årets sista dopp. Då var det fortfarande det normala att bada varje dag. Men så vips blev det kallt några dagar, sedan några till. Och nu har ju vattnet kylts ner, så även om det kommer någon varm dag är det inte så lockande att hoppa i.
Men kanske man skulle ta upp trenden med vinterbad? Får nog fundera på det.
Jag kommer att ångra detta. Det gör jag alltid för jag spontanbestämmer alltid att det är dags att väcka den här bloggen igen. Men nu är det så i alla fall. Elin is back!
Klockan är 22.09 och jag lyssnar på Alfons Åberg och stissig 6-åring som borde sova sedan länge. Scrollade förbi en bloggrubrik om vardagsskrivande. Istället för att läsa bestämde jag mig tydligen för att dra igång mitt eget vardagsskrivande igen.
Valde Alfons som godnattsaga idag, till minne av Gunilla Bergström. Jag läste imorse att hon gått bort. Så sergligt, men hon kommer verkligen att leva vidare, genom sitt författarskap. Visst är väl barnboksförfattare våra allra viktigaste författare?
31 januari och jag går i mål med #30dagarijanuari!
En av de roliga sakerna med att göra många inlägg är att man får data att titta på.
Mitt statistikverktyg visar att antalet visningar på bloggen har slagit i taket den här månaden. Ganska självklart eftersom jag i vanliga fall postar väldigt sporadiskt. Inte sedan i juni 2019 har jag haft i närheten av så många sidvisningar som denna månad. Då gjorde jag en inläggsserie om min seglingsresa till Kroatien med She captain.
Båda dessa månader ligger jag på omkring 900 sidvisningar. Det är ingenting om man har någon form av ambition med sin blogg, men ur perspektivet att jag inte jobbar aktivt med att få den här bloggen att synas så tycker jag ändå att det är coolt hur mycket det blir.
Så vad har gått bäst den här månaden då? Statistiken blir lite orättvis när man läser av den sista i månaden. Tidigare inlägg har fått chansen att visas flera gånger och bli indexerade på Google, men det är ändå i början de flesta visningarna kommer så skillnaden blir oftast inte så stor över tid.
Absolut flest så kallade referrals får jag från Facebook. Jag delar många men inte alla av mina inlägg på min Facebook-sida. De som inte delats har mycket färre visningar och det har två skäl. För det första för att ingen hittar dem utan att jag delar dem i ett forum där folk är varje dag. För det andra för att det ofta är inlägg som inte är av jättebra kvalitet innehållsmässigt (vilket förstås är anledningen till att jag väljer att inte dela dem). Nummer 2 av referrals är Google, som ger mig ungefär en sjättedel av visningarna.
Topplista över visade sidor på elinitis.me under januari 2020
I topp ligger startsidan, inga konstigheter. Det mest populära inlägget är Toppkandidater inom kvinnligt entreprenörskap. Min gissning är att den hamnade i topp för att det handlar om Stiftelsen Maria Pihls minne och mitt Facebook-inlägg delades av grundaren Roger Pihl.
Därefter kommer Författardröm eller -mål. Det här inlägget delade jag också på Facebook och fick stort engagemang vilket gör själva Facebook-inlägget mer synligt, alltså ger fler chansen att upptäcka det. Sedan är det förstås ett ämne som lockar till läsning.
Därefter kommer, som ni ser i bilden ovan, ett gammalt inlägg om Drömmar om gömda och bortglömda rum. Det här tycker jag är så intressant. Det är ett inlägg som jag skrev för flera år sedan och det är fortfarande mitt absolut mest lästa på bloggen och det fortsätter att leva! Verkligen inget jag hade förväntat mig när jag skrev det.
Jag borde följa upp det med fler inlägg om drömmar. Hade det här varit en företagsblogg så hade jag definitivt använt det där inlägget för att leda läsarna vidare, för det här inlägget hittar folk till via Google.
Slut på dagens navelskåderi 😉 Jag vet inte om min bloggstatistik är av intresse för någon annan, men själv tycker jag att det är spännande.
Det här är inlägg 30, det sista inlägget i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Klicka på kategorin #30dagarijanuari – min bloggutmaning, om du vill läsa alla inlägg. Finns det någon som har läst alla inlägg? Då skulle jag bli jätteglad om du kommenterar, det räcker med en tumme eller ett hej eller så 🙂
30 januari idag och näst sista inlägget i utmaningen att blogga 30 dagar i rad i januari. Här kommer en liten utvärdering av utmaningen.Och några allmänna tankar om för- och nackdelar med att dokumentera sitt liv.
Att känna sig falsk
Det svåraste med att blogga varje dag är att jag känner mig falsk! I bloggen lyfter jag oftast fram de bra sakerna som händer i mitt liv. Jag minns när jag gjorde en liknande sak för flera år sedan och då hade en vän som mådde dåligt. Jag tänkte på henne varje dag, men skrev inte ett ord om det i bloggen. Då kunde jag inte låta bli att känna att om hon läser nu så kommer hon tro att jag inte bryr mig om henne.
Även i den här omgången så har ni kanske sett små hintar om saker som rör mina familjemedlemmar. Jag kan inte skriva om dem, för de har inte valt det, men det gör som sagt att jag känner mig falsk. Jag kan skriva om en vacker promenad, men utelämnar vad som hände precis innan den. Jag ljuger inte, den där promenaden var vacker, men det blir liksom ingen balans om jag inte kan skriva om ett bråk som skedde precis innan.
Och hur intressant blir en blogg där man hintar saker men inte skriver dem rakt ut?
Det är ju inte bara negativt förstås, då skulle jag ju aldrig göra ett sådant här projekt 🙂
Fördelar med att blogga varje dag
Genom att blogga varje dag så har jag visat för mig själv att det går att hitta den här tiden. En stund då jag gör något bara för mig själv. Om jag på riktigt tar tag i drömmen om att skriva en bok så vet jag att även om jag inte lägger allt annat åt sidan så finns det utrymme för att skriva lite varje dag.
Jag tycker också att det är roligt att få testa olika format, skriva helt olika typer av inlägg, utan att behöva bekymra mig för om det är läsvärt eller inte. Jag behöver inte tänka på att hitta rätt vinkel. Texten behöver inte SEO-anpassas, bilderna måste inte vara fina, den kan vara för lång eller kort, om ingen läser så spelar det ingen roll. Det är en skön kontrast mot när jag skriver på jobbet.
Att få göra det här projektet just nu under Corona har också fått mig att känna mig lite mindre isolerad och introvert. Även om jag inte har några större krav på mig här på elinitis.me så måste jag ändå formulera mig utifrån att andra människor läser texten. Det blir en annan sak än när jag skriver dagbok. Som när jag skrev om mina författardrömmar. Att sätta ord på en dröm och faktiskt berätta för andra är ett viktigt steg för att den där drömmen ska bli verklighet.
Tacksamhetsövning
Och tillbaka till att jag känner mig falsk för att jag inte berättar om jobbiga saker. På ett sätt är det också bra. Det blir som tacksamhetsövningen där man varje dag tänker på saker som man är tacksam för. Det gör man ju för att det som är jobbigt inte ska ta över, man blir helt enkelt gladare av att lyfta fram det som är bra i livet.
Så brukar jag tänka om mitt privata Instagram-konto också. Där samlar jag bilder på sådant som gör mig glad. Jag går då och då tillbaka och tittar på gamla bilder och det gör mig så glad och tacksam över hur mycket fint jag har i mitt liv. Tänk om jag istället skulle ta en bild varenda gång jag var ledsen? Att gå tillbaka och titta på ett sådant flöde skulle ju få mig att känna att jag lever ett skit-liv.
Skulle jag nu behöva det av någon anledning, alltså återuppleva ledsna stunder, så kan jag kolla dagboken. Där skriver jag ofta av mig om sådant som gör mig frustrerad. Jag har sagt till Magnus att om han eller barnen skulle hitta den där dagboken efter min död så ska de nog inte läsa den, och kan de inte låta bli så måste de komma ihåg att den är väldigt obalanserad 😉
Så nu är frågan, kommer jag att fortsätta blogga 1 februari? Svaret är nej. Jag funderade på att fortsätta två gånger i veckan resten av året, men jag tror inte att det blir så. Den här bloggen får fortsätta att leva sporadiskt helt enkelt 🙂
Däremot ska jag steppa upp företagsbloggen på stenmankommunikation.se/blogg. Den ska uppdateras varje vecka är tanken.
Det här är inlägg 29 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Jag planerar att blogga 30 dagar i rad och går i mål med utmaningen den 31 januari 2021. Klicka på kategorin #30dagarijanuari – min bloggutmaning, om du vill läsa alla inlägg.
Vilket flyt jag haft på jobbet senaste dagarna! I evigheters evighet har jag varit på gång att starta upp min e-postlista. Ett måste att ha på plats för varje modern, digital företagare.
Men det har blivit en sådan där surdeg som man bara inte kommer igång med. Ett visst mått av prestationsångest är helt klart inblandat.
Nu har jag äntligen skrivit den inledande välkomstsekvensen med fem mail. Hurra! Ytterligare tre utkast för de första veckorna är också klara.
Jag kommer alltså att ha en automatiserad sekvens där ett mail per dag går ut under de fem första dagarna efter att någon signar upp sig. Därefter så siktar jag på att maila en gång per vecka.
Om du är intresserad av marknadsföring i eget företag så kan du signa upp dig på nyhetsbrevet här: Prenumerera på nyhetsbrev. Jag har visserligen inte lagt in den nya sekvensen än, men signa upp dig ändå så kommer den så snart jag är klar 😃
I alla fall lite fixad idag. Skulle vara med på digital konferens och man vet ju aldrig innan man loggar in om kameran går på eller inte 😜🙈😊
Det här är inlägg 28 i min bloggutmaning #30dagarijanuari. Jag bloggar 30 dagar i rad och går i mål 31 januari 2021.
Alla barn är på skola och förskola för första gången 2021! Högstadiet här i kommunen har haft distansundervisning sedan terminen började. Denna vecka går de över till ett slags hybrid när varje klass får komma till skolan en dag i veckan. På så vis har de möjlighet att ha ämnen som är svåra att ha på distans, men det är fortfarande få elever i skolan så de kan sprida ut sig i flera salar.
Distansundervisningen fungerar bra för storebror, men han tycker att det är lite tråkigt att sitta på samma plats hela dagarna och att inte få träffa någon så det här blir bra som omväxling. Själv har jag nu slagit mig ner här vid datorn med en kopp kaffe och en skål med keso, lingon och en skvätt grädde. Jag njuter av lugnet!
Morgonen piggades också upp ytterligare av att jag hämtade ut två klädpaket på morgonen. Det ena har jag inte hunnit kolla igenom än, men det andra innehöll denna jacka:
Jag blev så nöjd! Jag älskar rosa men det kan vara svårt att avgöra nyansen bara på en bild. Därför blev jag så glad när jag öppnade den och såg att färgen var precis som jag hade tänkt mig. Jag har spanat på den här jackan länge (råkade förstöra den tunna dunjacka som jag hade tidigare i tvätten ), men jag tyckte att den var för dyr. Med 40 procent rabatt så var den fortfarande dyr, men inom ramen för ”det här kan jag unna mig”.
Nu ska jag fika och titta vidare på en video om ”How to Implement a Founding Member Pre-Sell Strategy”.
Idag tog jag en prenumeration på tidningen Skriva, det är väl en bra uppmuntran på vägen mot författardrömmen? Som strategisk marknadskommunikatör har det varit intressant att följa hur Skrivas digitala säljtratt har lett mig till detta köp. Även om jag ser exakt vad som händer så är jag inte opåverkad, och vill inte vara det heller.
Det började med att jag under julledigheten funderade på om det inte var dags att ta tag i projektet ”skriva bok”. Som jag sagt tidigare så har jag gjort många försök men aldrig fått ihop mer än ett par kapitel. Nu tänkte jag att jag måste byta metod, eller rättare sagt, jag måste börja jobba metodiskt.
Jag började förstås googla för att hitta en metod att följa. Då hamnade jag på tidningen Skrivas hemsida.
Steg 1 i säljtratten: Jag: Har ett behov och söker en lösning. På det sätt som alla moderna människor använder, jag googlar. Skriva: Svarar genom att ha sökmotoroptimerat material på sin hemsida. Jag klickar naturligtvis in, de svarar ju på min fråga och mina behov.
Steg 2 i tratten: Skriva: Bjuder på riktigt värdefullt material, artiklar som tar läsaren vidare mot målet att bli författare. Jag: Ser flera olika intressanta rubriker, såsom ”Lär dig skriva en roman – Sju steg för att skriva en roman”. Jag läser såklart, och börjar klicka vidare.
Steg 3 i tratten: Skriva: Lägger in länkar till guider som borde intressera mig utifrån de gratis-artiklar jag har läst. Erbjuder mig att ladda ner dem om jag lämnar min e-postadress och börjar prenumerera på nyhetsbrevet. Jag: Skriver in min e-postadress, laddar hem guiden och njuter av ännu mer värdefullt innehåll. Inser att jag vill ha ännu, ännu mer.
Steg 4 i tratten: Skriva: Erbjuder mig massor med guider och artiklar, haken är bara att jag måste börja prenumerera på tidningen för att materialet på sajten ska låsas upp för mig. Jag: Är mycket nära att börja prenumerera. Jag är just nu vad Russel Brunson kallar en hyperactive buyer, jag har ett problem som jag vill lösa omedelbart (jag vill skriva min bok nu, nu, nu, men vet inte hur jag ska börja). Jag är beredd att köpa allt som kan lösa mitt problem, uppfylla mitt behov. Något kommer dock emellan. Jag förlorar tillfälligt intresset och lugnar ner mig. Inser att jag ändå inte läser tidningar eftersom det finns så mycket bra gratis-material online nuförtiden. Dessutom har jag redan hittat en metod i en blogg. Och, jag kommer på att jag har en skrivkurs som jag har laddat hem för flera år sedan men inte ens påbörjat än. Jag faller tillfälligt ur tratten.
Steg 5 i tratten: Skriva: Det må vara så att Elin har glömt oss, men vi har inte glömt henne… Idag skickar vi ett nyhetsbrev, hon har ju signat upp sig på vår lista. Vi ska bara lite snällt påminna om att idag är sista chansen att börja prenumerera för att få första numret för 2021 hem i brevlådan. Jag: Oj, just det, jag funderade ju på att börja prenumerera på den här tidningen! Bäst jag passar på nu så att jag får första numret i brevlådan. Men, men, men… Jag läser ju inte tidningar längre. Och jag vill ju inte skriva någon deckare och de verkar ju alltid skriva artiklar om det. Men, äsch, det här kanske är vad som får mig att hålla i och faktiskt skriva den där boken? (Cirkeln sluten, jag är tillbaka vid den önskan som jag hade i steg 1). Den kostar ju bara 78 kr per nummer, det är ju ingenting. Knappar in mitt kortnummer och är numera prenumerant.
Det är extra intressant att se hur starkt en klassisk metod som ”scarcity” (att något bara finns i begränsad upplaga eller under en begränsad tid) kan fungera. I det här fallet så handlar det bara om att jag inte får hem en tidning i brevlådan, en tidning som jag inte ens vet om jag vill läsa. En tidning som jag dessutom skulle kunna köpa i butiken om jag nu inte börjat prenumerera. Ändå tror jag att det var vad som fick mig att köpa just idag. Inte tänka att jag kan vänta en dag till, och därmed kanske glömma bort allt igen.
Varför jag är marknadskommunikatör
Det här mina vänner är anledningen till att jag började studera marknadskommunikation och fortsätter att arbeta med det. Vi lever i ett konsumtionssamhälle och oavsett om vi vill eller inte så kommer vi att utsättas för den här typen av metoder kopplade till konsumentpsykologi. Det här tycker jag är riktigt intressant att se och förstå.
Då kan man ju undra om jag tycker att Skriva är en skurk som utnyttjar mina svagheter?
Inte alls. De servar mig och uppfyller de behov som jag upplever att jag har och skänker mig förhoppningsvis någon slags lycka längs vägen. Att få fram sitt erbjudande framför precis den kunden som söker efter det är en lyckoträff för båda parter. När det fungerar är reklam som bäst.
Tanken med en digital säljtratt är du i översta steget fångar väldigt många människors uppmärksamhet. I varje steg har du någon form av erbjudande, gratis eller med högre och högre pris. Det gör att det blir det färre och färre potentiella kunder kvar när tratten smalnar av. De som är kvar i slutet blir dina riktiga, betalande kunder.
Vi hade vaga planer på att göra en utflykt i helgen. Därför hade jag köpt hem korv och bröd till matsäck. Man kan väl på ett sätt säga att det blev en utflykt, bara att vi inte åkte så långt 😉 Vi öppnade dörren till altanen och grillade våra korvar och åt vår lunch där. Till efterrätt fick barnen grilla marshmallows. Succé!
Ibland behövs inte så mycket för att det ändå ska kännas lite speciellt. Tyvärr har skridskoisen smält. Redan i fredags var det helt öppet vatten hos oss, så sent som i tisdags åkte vi skridskor! Tur att vi passade på efter skola och dagis då, annars hade vi missat chansen. Idag är det ett tunt lager is igen, men tyvärr ganska grått.
Imorgon kommer det däremot att bli en längre utflykt för delar av familjen, men det skriver jag om senare.
Det här är inlägg 23 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Jag planerar att blogga 30 dagar i rad och går i mål med utmaningen den 31 januari 2021. Klicka på kategorin #30dagarijanuari – min bloggutmaning, om du vill läsa alla inlägg.
När jag bloggar här så tänker jag ofta att alla som läser vet vem jag är, i början var det väl så också. Det var bara de närmast sörjande som läste. Nu vet jag ju egentligen att det faktiskt är ganska många läsare som inte har träffat mig och inte känner mig. Därför tänkte jag att det kunde passa med en lista med lite basfakta om mig. Listan hittade jag här.
1. Vad är ditt fullständiga namn? Elin Sofia
2. Hur gammal är du? 42 år
3. Bor du ensam eller med någon/några andra? Jag bor med man och tre söner
4. Hårfärg? Blond från början men har mörknat med åren.
5. Ögonfärg? Blå -ish, lite inslag av grått och lite, lite grönt.
6. Hur lång är du? Ganska kort 🙂
7. Singel eller i förhållande? Gift
8. Vad spenderar du mest pengar på? Mat!
9. Hur många syskon har du? En bror och en syster
10. Favoritfärg? Rosa
11. Var handlar du ditt smink? Det varierar men oftast blir det nog Kicks eller Åhléns
12. Bor du i hus/radhus/lägenhet? Hus (men uppväxt i radhus)
13. Vad gör du varje dag? Läser
14. Favoritmat? Det här är en svår fråga, det varierar, men ett stort smörgåsbord där man kan plocka en massa olika goda grejor är nog bäst. Skaldjur och goda röror gillar jag. Älskar bröd och smörgåstårta, men det tål jag inte längre.
15. Vad ser du fram emot till våren? Ljus, värme och att bli vaccinerad mot Corona och kunna träffa människor igen!
16. Vem litar du på? Min man
17. Favorit på Youtube? Om man kollar min historik så ser det ut som att det är FGeeTV, det är i alla fall den kanalen som någon använder mitt konto för att kolla på mest 😉
18. Vad har du alltid i kylen? Mjölk, ägg, smör
19. Är du en morgon- eller kvällsmänniska? Kvällsmänniska, men omständigheter tvingar mig att somna tidigt och gå upp tidigt nu och det går bra det med.
20. Varför bloggar just du? För att jag kör en bloggutmaning där jag ska blogga 30 dagar i rad. Vill du läsa alla inlägg? Klicka på kategorin #30dagarijanuari.
Idag var en skrivdag på jobbet så jag kommer inte att skriva så mycket här, istället länkar jag till min andra blogg. Där har jag idag publicerat en trendspaning kring hur och varför företagare ska jobba med Facebook 2021. Om du trodde att Facebook är dött så har du fel. Däremot gäller det att hänga med i vilka funktioner som fungerar bäst i de olika sociala kanalerna.
Innan jag avslutar för idag så måste jag också passa på att tacka för alla fina kommentarer som jag fick på Facebook, när jag länkade gårdagens inlägg om mina författardrömmar ❤
Det här är inlägg 21 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Jag planerar att blogga 30 dagar i rad och går i mål med utmaningen den 31 januari 2021. Klicka på kategorin #30dagarijanuari – min bloggutmaning, om du vill läsa alla inlägg.
Häromdagen så nämnde jag att jag har ett projekt på gång som jag än så länge inte pratat om med någon annan än min man. Det här är något som jag egentligen alltid har velat göra. Under några år så slog jag det ifrån mig, men det är ändå en längtan som återkommer om och om igen. En sådan där sak som kommer upp direkt om man får frågan ”vad skulle du göra om du vann på lotto?”.
Grejen är att jag har redan min ”lottovinst”, jag har kapital från ett framgångsrikt företag att falla tillbaka på och jag har ett jobb som tillåter att jag styr min tid. Ändå har jag inte tagit steget och förverkligat den här drömmen. Varför, kan man fråga sig? Är den inte tillräckligt lockande? Är jag rädd, rädd för att inte klara av det?
Jag har ändå en inneboende känsla av att om jag bara verkligen ger det ett seriöst försök så kommer jag att lyckas. Vissa av mina läsare, kanske till och med många av er, har redan gissat vad det handlar om.
Att skriva en bok
Jag har älskat att läsa ända sedan jag lärde mig det när jag var 6 år gammal. Böcker, tidningar, artiklar på Internet, sociala medier. Ord är som en drog som jag dras till. Jag älskar skönlitteratur och sociala medier för att jag får en inblick i andra människors liv och tankar och en förståelse för varför andra reagerar och gör som de gör. Facklitteratur älskar jag för att det är det snabbaste sättet att få ta del av andras kunskap. På bara några timmar kan jag få samma insikter som någon som ägnat en hel karriär åt ett ämne.
Jag vill alltså skriva en bok. Det är inte som att jag aldrig har försökt, jag vet inte hur många påbörjade alster jag har. Jag har dock aldrig ens kommit i närheten av slutet. Visst borde jag klara av det? Jag som har livlig fantasi och är nyfiken på människor, har varit en aktiv läsare nästan hela mitt liv, som är utbildad svensklärare och som jobbar med storytelling som marknadsförare?
Jag tror verkligen att jag kan, det största hindret att komma över är att ge mig tiden och att fortsätta trots skrivkramp och prestationsångest. Att jag jobbat som professionell skribent de senaste åren kommer att hjälpa mig med dessa hinder. Utan att räkna efter exakt så har jag nog sedan jag startade Stenman kommunikation 2019 levererat omkring 50 artiklar för olika webbsidor. Det har gjort att jag har fått öva upp mina metoder för att komma över hinder. Jag har fått en tro på att jag fixar det även fast det känns omöjligt innan jag har startat.
Övar på författarporträtt 😉
Dock är det här en helt annan utmaning. Att skriva en roman handlar om att få ner cirka 100 000 ord som ska bilda en läsvärd berättelse. Min artiklar ligger vanligen omkring 700-3000 ord. Det här ska också komma helt från mig, i artiklarna så refererar jag vad andra berättar om.
Det här inlägget har legat som ett utkast här i bloggen ett tag nu och i originalet skrev jag: ”Nu har jag tagit klivet, jag har berättat för er om vad jag vill göra och då måste jag ge det ett försök.” Men vet ni? Jag tvekar igen. Kanske är det bara en dröm och ska få förbli det, åtminstone några år till?
De senaste veckorna har varit röriga med familjemedlemmar som behöver stöd och jag har varken haft tid eller ork att dra igång något nytt. Den här bloggutmaningen, då jag bara skriver ett kort stycke varje dag, har tagit mycket tid och energi. Jag är faktiskt inte säker på att jag känner för att skriva mer än vad jag gör just nu. Jag har andra projekt som lockar och tiden räcker inte till allt jag vill.
När jag väl är redo är målet att få ihop ett manus till en roman. Jag kommer att sikta på att det ska vara en historia som andra vill läsa och drömmen är såklart att bli publicerad, men det är inte mitt första mål. Målet är att under max ett år skriva ett färdigt manus till en roman. Då vet jag att jag kan det, känns den tillräckligt bra så kan jag gå vidare och försöka få den publicerad. Om det inte känns rätt så har jag i alla fall fått svar på om jag kan skriva en färdig berättelse av romanlängd och om det är något som jag vill göra flera gånger.
Förlåt, men jag har verkligen ingen inspiration idag. Det får väl bli ett till dagboksinlägg.
Idag har jag varit med ett barn hos skolläkaren för att kolla en eventuellt sned rygg. Jag fick även möjlighet att prata om några andra saker som oroar mig och fick bra råd om hur vi kan gå vidare.
Inne i stan passade jag också på att gå in på Elite Stadshotellet och skriva under ett protokoll som låg och väntade å mig i receptionen. Så tomt det kändes på hotellet! Receptionisten var i alla fall lika glad och tillmötesgående som de alltid är, där hon stod bakom sin plastskiva. Tur att det byggs mycket i Eskilstuna, jag tror att de i alla fall har en del långliggare som gäster.
Dagens promenad togs vi i kvarteren runt kyrkan i Torshälla. Det är mitt favoritområde i Torshälla men idag var det ganska dystert. Grått, regndisigt, slaskigt och halt, men det var i alla fall lite mysigt att se något annat än Mälarbaden.
Vi hörs igen imorrn!
Det här är inlägg 19 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Jag planerar att blogga 30 dagar i rad och går i mål med utmaningen den 31 januari 2021. Klicka på kategorin #30dagarijanuari – min bloggutmaning, om du vill läsa alla inlägg.
Har ni hört talas om Tippecanoes förbannelse? Eller kanske under dess andra namn Tecumsehs förbannelse? Det hade inte jag men äldsta sonen berättade om detta på vår lunchpromenad idag. Efter det känner jag mig lite orolig för Joe Biden nu när han ska tillträda som USA:s president.
Imorgon tar Joe Biden över som president för USA men enligt den här sägnen så gör han det med fara för eget liv. Enligt legenden kommer varje president som väljs under ett år som är jämnt delbart med 20 att dö innan deras tid som president är över.
Detta ska ha startat med William Henry Harrison som valdes till president 1840, men dog efter bara en månad på posten. Namnet på förbannelsen kommer från att William Henry Harrison var guvernör och hade en ledande roll i Battle of Tippecanoe, som var en del av Tecumseh’s war. Tecumseh var ledare för en del av den amerikanska ursprungsbefolkningen. Grunden till legenden är att en förbannelse ska ha kastats över de amerikanska presidenterna som straff för att William Henry Harris vann slaget, The Battle of Tippecanoe.
Om man sedan räknar 20 år framåt i tiden från 1840 så valdes i ordning presidenterna Abraham Lincoln, James A. Garfield, William McKinley, Warren G. Hardin, Franklin D. Roosevelt och John F. Kennedy, som samtliga avled som presidenter.
Efter Kennedy verkar förbannelsen ha tappat kraft. Ronald Reagan valdes 1980 och som vi alla vet så överlevde han, men han blev dock skjuten och utsatt för ett mordförsök. Även George W. Bush, vald 2020, överlevde ett mordförsök.
Nu får vi hoppas att Tecumseh har släppt taget om de amerikanska presidenterna och låter Joe Biden sitta trygg som president för USA. Det behöver både USA och hela världen efter Donald Trump.
Och där kraschade #30dagarijanuari. Missade att blogga igår. Det var dock ett ytterst medvetet val. Behövde använda min tid till att åka skridskor och spela vändåtta med barn och ha alla skärmar avstängda.
Man skulle kunna tro att mina barn är stjärnor på skridskor med egen is utanför huset. Så är det dock inte eftersom det inte ens är en gång om året som isen på sjön faktiskt fungerar att åka på här hemma 😊 Jag själv som var barn på 1980-talet, när det spolades isar i varje kvarter, utklassar dem fortfarande (trots stelheten som kommer med åldern 😜).
Sortera, tvätta, hänga, vika, sortera, lägga in i skåp och lådor – repetera.
Trebarnsmammans dagliga mantra. Det borde i alla fall vara dagligt, för gör jag det inte dagligen så hamnar jag hopplöst efter. Tomma tvättkorgar och alla rena kläder på sina platser, det händer bara inte här. Några gånger om året är det nära, men alltid är det några plagg på vift. Att hitta en julduk i botten av tvättkorgen i maj eller så är mer regel än undantag.
Här har vi i alla fall en positiv effekt av Coronan. Redan innan distansundervisningen startade så bestämdes att barnen inte får duscha och byta om i skolan. Det är ju inte alls bra, barn behöver röra på sig, men i hemlighet så njuter jag av detta. Det innebär nämligen markant mindre tvätt för mig!
Med två skolbarn så är det fem omgångar av idrottskläder och handdukar per vecka som jag slipper tvätta. Och här är det egentligen inte själva tvätten som är det jobbigaste. Det är just det där med att jag väldigt ofta ligger efter med tvätten. Vilket innebär att kläderna är utspridda i olika stadier i tvättprocessen. Så även om barnen nu är så stora så att de kan packa sina idrottskläder själva, så hänger det på att jag har hunnit tvätta och lägga in dem i deras skåp. Annars blir det ändå jag som måste springa runt och rafsa i torktumlaren och Ikea-kassarna med ren tvätt, för att hitta allt innan vi ska iväg på morgonen.
En mer negativ effekt är att diskberget har växt eftersom alla är hemma mer. Men det påverkar inte mig lika mycket som tvätten eftersom disken är makens ansvarsområde 😉
För tillfället är de i alla fall inte överfulla, alltid något att glädjas över!
Det här är inlägg 15 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Jag planerar att blogga 30 dagar i rad och går i mål med utmaningen den 31 januari 2021. Klicka på kategorin #30dagarijanuari – min bloggutmaning, om du vill läsa alla inlägg.
Minstebror på bryggan. Kolla in den infrusna stenmuren bakom honom. Det blir så häftiga isformationer när det blåser mycket och stänker upp vatten samtidigt som det fryser till.
Vilken härlig förmiddag vi har haft idag. Vi gick på pulka-promenad till badet i Mälarbaden och sedan runt golfbanan, där vi testade olika backar. När vi kom hem igen fick lillebrorsorna korv med bröd och varm choklad. En sådan här härlig vinterdag behövde vi verkligen 🙂
Det här är inlägg 14 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Jag planerar att blogga 30 dagar i rad och går i mål med utmaningen den 31 januari 2021. Klicka på kategorin #30dagarijanuari – min bloggutmaning, om du vill läsa alla inlägg.
Sedan 2019 är jag digital redaktör för Stiftelsen Maria Pihls minne och för snart ett år sedan blev jag också ledamot i styrelsen. Det innebär att jag i år ska vara med och välja ut de toppkandidater som får styrelsens stöd under ett år och stipendiaten som får 50 000 kronor.
Stiftelsens syfte är att främja kvinnligt entreprenörskap och kvinnors representation i styrelsearbete. En fråga som jag brinner för. Att kunna stötta och inspirera andra kvinnliga företagare med mina kunskaper om kommunikation, marknadsföring och entreprenörskap är min viktigaste drivkraft i mitt eget företagande.
Cirka 30 procent av Sveriges företagare är kvinnor och det är för lite. Även i styrelserummen och på VD-posterna är andelen män fortfarande betydligt högre än andelen kvinnor. Jag tror på att fler kvinnor i näringslivets topp kommer att leda till mindre stress, mindre löneskillnader mellan könen och färre sjukskrivningar. Det här framkom också i en studie som gjordes 2015, Kvinnor och ledarskap i svenska medier. Jag tror också att massor av oerhört kompetenta kvinnor sitter fast i strukturer där de mår dåligt, för att de inte vågar ta steget att starta ett eget företag.
Därför har det varit riktigt upplyftande att läsa igenom alla fina nomineringar som kommit in till Stiftelsen Maria Pihls minne. Jag har tagit hela veckan på mig för att hinna läsa dem om och om igen. Att välja ut bara ett fåtal är ett tufft jobb för alla (ja, faktiskt alla) som nominerats är riktiga förebilder.
Förra årets stipendiat Caroline Axelsson tar emot diplomtavla och skulptur skapad av Gunilla Lifvergren, med Roger Pihl vid stiftelsens högtidslunch 2020.
Jag var uppe på vinden och letade efter termobyxor och råkade hitta luvor både till minstebrors overall och vårjacka. Han ärver förstås mycket från brorsorna och de ville tydligen inte ha luvor i den här åldern för de är borttagna från alla kläder.
Det var sol och snö på lunchpromenaden.
Efter skolan/förskolan firade vi namnsdag med fika.
Bild från 2013! Jackan som storebror har här använder lillebror nu, utan luva…
Mer spännande än så var inte mitt liv idag 🙂
Det här är inlägg 13 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Vill du också haka på? Det går bra att hoppa in närsomhelst och blogga 30 dagar i rad. Jag kommer att gå i mål med utmaningen den 31 januari 2021, startar du senare så blir målgången också senare. Tagga mig gärna på Instagram på @stenmankommunikation så att jag vet att du är med, och använd hashtaggen #30dagarijanuari.
), men jag tyckte att den var för dyr. Med 40 procent rabatt så var den fortfarande dyr, men inom ramen för ”det här kan jag unna mig”.
It's Elin, is it? 