Som sagt så kämpar jag fortfarande med att bli frisk efter utmattningssyndrom. Några av de symptom som jag har kvar är att jag har värk i kroppen, huvudvärk, sover dåligt och att jag känner mig sjuk, som en influensa, när jag anstränger mig. Jag kan också ha svårt att hitta energi och motivation till att göra saker. Just nu så försöker jag hitta ett hållbart sätt att leva och må bra och det är inte alltid så lätt.

Hamninloppet på Vis

Jag mår bäst om jag har lagom mycket krav på mig själv, om jag får vara ute mycket i naturen, om jag får röra på mig utan att få upp pulsen eller ta ut mig för mycket och om jag äter bra mat och framförallt undviker socker.

Jag var rädd att den här resan skulle bli för mycket men det blev tvärtom. När jag får stå vid rodret så känner jag lycka i hela kroppen, det är så välbekant och hemma. En kompis skrev till mig att hon tror att mamma och pappa ler uppifrån himlen om de kunde se mig nu, och det vill jag också tro. Jag är så tacksam för att min familj har gett mig det här, att jag kan segla och känner mig trygg på havet och därigenom kan hämta kraft i vinden, vågorna, solen och vattnet.

Lycklig Elin it is

Under långa stunder på resan kunde jag vila genom att bara sitta på däck och titta på vågorna. Jag tänkte på mamma, som cyklade ner till sjön och bara satt där, kanske med sin stickning, när hon kände sig orolig eller nedstämd. Och jag tänkte på när jag satt bredvid hennes säng i somras och lyssnade på vågljud på Spotify, för att på något sätt ta livet på sjön in till henne. Jag är som mamma, jag blir också lugn och glad av sjön och havet.

Några gånger kände jag hur kroppen sa ifrån under veckan på Skyfall. Hur musklerna känns dränerade, jag blir skakig och det känns som att jag har feber, men det gick över, det blev inte värre. Jag trodde att det skulle bli jobbigt att ha människor nära inpå hela veckan, men det gick bra. Jag sov ganska dåligt, men det är jag van vid och på något märkligt sätt så räckte energin ändå.  Annars var just detta med att sova så nära en främmande person mitt största orosmoment inför resan. Som sagt, tidigare i mitt liv har detta inte alls varit ett problem, bara jag har fått ligga ner har jag kunnat sova varsomhelst och sällan haft problem att somna (sittandes har dock aldrig fungerat men det är en annan story).

Vi var två personer i varje hytt och lyckligtvis så är jag kort och därför fick jag, tillsammans med Sofia, ta den hytt som hade våningssäng – den var nämligen inte så lång. För mig var det här utmärkt för då fick jag mitt eget lilla space och när jag inte kunde sova kunde jag ändå slappna av och vila och störde ingen när jag låg och läste på mobilen.

Sofia – bästa hyttkompisen!

Varje kväll när vi kom in till hamn så dukades det upp ”ankarbubbel”, jag drack också vin till maten flera gånger och en och annan drink. Även detta gick bra! Jag dricker sällan alkohol annars nuförtiden eftersom jag inte mår bra av det. Att jag inte fick ångest och huvudvärk av det den här veckan tar jag som ytterligare ett tecken på att seglingen får mig att må bra – så bra så att jag klarar belastningar som annars slår ut mig.

Så, det är ju bara att konstatera att jag behöver ha mer segling i mitt liv. Jag som har varit lite nojig över att segla vår Comfort 26 utan att pappa är med känner nu att det blir ju en ”piece of cake” efter att ha seglat en 45-fotare! Så denna resa varit en riktig succé och jag har uppnått precis det som är syftet med She captain att våga mer!

Hoo-ya – over and out!

Comfort 26:an utanför Lövskär

Skyfall på Solta

Skyfall – Crew 007 kvinnor med rätt att kryssa

Det här är det sista i en serie på sex inlägg som handlar om när jag åkte på seglingsresa till Kroatien, i maj 2019, med nätverket She Captain. Inläggen har jag skrivit som ett minne för mig själv men också som inspiration och information för andra som vill göra en liknande resa. Här finns de andra inläggen:

1. Varför jag bokade en seglingsresa till Kroatien
2. Eskadersegling med She captain – förberedelser
3. Eskadersegling med She captain – dag 1
4. Eskadersegling med She captain – sjösjuka och navigering på kryss
5. Eskadersegling med She captain – medaljer, drinkar och dans på kajen
6. Eskadersegling med She captain – segling som terapi

En av de bästa sakerna med den här resan var att få träffa så många coola kvinnor. När man seglar så jobbar man intensivt vid olika manövrar, men det kan också bli långa stunder där man sätter fast skoten, en person står vid rodret och övriga faktiskt bara kan sitta och njuta. Och prata! Vi har pratat jobb, barn, hälsa, sorg och glädje, kost, musik och mycket mer. När man lever så tätt inpå varandra så går det fort att komma förbi kallpratet.

Lotta, Josephine, Sofia, Karin och Helle på jakt efter någonstans att äta på Hvar

Men, det är ju inte bara besättningen på min egen båt som jag har träffat. Vi var ju åtta båtar som seglade tillsammans och eskaderledningen hade gjort en superbra jobb för att samla ihop oss och ordna så att vi låg nära varandra i hamnarna och också hade aktiviteter på land tillsammans. Varje morgon träffades skepparna för att gå igenom dagens plan tillsammans. Ute på havet spreds vi förstås ut, olika båtar prioriterade olika och gjorde olika vägval, men vi kunde se när vi mötte någon kompis då alla hade She captain-flaggan i riggen. Vår båt valde att segla så mycket som möjligt och det är jag väldigt nöjd med.

Här ligger She captain-flottan på rad i en vacker vik vid Milna på ön Brač.

Lotta, Carina (som gjorde myteri och bytte båt efter ett par dagar 😘) och Zlata

Många kvällar åt vi i båten – och vilken god mat vi åt! Stort tack till alla som planerade menyn och hjälptes åt att laga mat, lite extra mycket till Karin som verkligen har inspirerat mig med sin i huvudsak veganska och glutenfria mat. Vid flera tillfällen så träffade vi också tjejerna från de andra båtarna för drinkar och dans på kajen. Så häftigt att få vara en del i den gemenskapen!

Eskaderledningen med Ann Samnegård och Anna Mourou Lange informerar och peppar när alla 64 tjejer har slagit sig ner för en drink i Komiza på Vis.

Näst sista kvällen hade vi som en liten avslutning då eskaderledningen hade fixat picknick med bubbel. Då satt vi i grupper med en person från varje båt, kul! Det delades också ut pokaler och medaljer. En av pokalerna fick vi, för att Skyfall var den båt som hade seglat mest!

Pokaler och medaljer delas ut på Šolta (samma ö som vi började på men annan hamn).

Den andra pokalen gick till en besättning som hade agerat i sann She captain-anda. En helt galen historia! I hamnen på ön Hvar fick båten besök av ett gäng svenska killar som också var ute och seglade. En del av dem var rejält onyktra och någon somnade till och med ombord. Dagen efter, när tjejbåten skulle segla ut, så visade det sig att deras stora She captain-flagga var borta! De anade genast vad som hade hänt.

Som riktiga pirater seglade tjejerna ikapp båten med de svenska killarna. Gick upp längs med den, lyckades komma ombord och ta tillbaka flaggan. En riktig ”catch the flag” (för de som förstår dataspelsreferensen). Så jäkla fult gjort av killarna, men snyggt av tjejerna som styrde upp situationen och satte dem på plats.

Varje skeppare fick också dela ut en medalj till någon ombord som hade gjort en insats i She captain-anda. Jag fick den på vår båt och det är jag grymt stolt över. Min insats var den jag gjorde första dagen, när vi alla var nya i båten och materialet plötsligt gick sönder samtidigt som vinden ökade.

Den kvällen avslutades med att baren i hamnen hade tagit dit en DJ och vi dansade så mycket så att vi hade kunnat få en ny pokal för mest dansande besättning. Anna Mourou Lange, She captains grundare, hade också satt ihop en egen liten koreografi för hela gänget + att hon gjorde en grym dansbattle med en av killarna som jobbade i hamnen 🙂

Sista dagen blev det tyvärr ingen segling för vår båt, men vi fick äntligen se delfinerna som vi hade spanat efter hela veckan! Vi fick också öva oss på att ligga stilla i kö vid bensinmacken och vi ankrade för lunch och delar av besättningen tog ett sista dopp och kunde konstatera att det var väldigt strömt där vi valt att lägga oss. Sista kvällen var vi tillbaka i hamnen i Trogir, där fick vi båten godkänd och tömde förråden, åt en god måltid, drack upp vinet och förberedde mackor för dagen efter. En del mat blev kvar ändå och det kändes det fint att det kom en man från ett härbärge och hämtade upp den.

Stort tack till alla som arbetat helt ideellt för att få denna resa att fungera så fantastiskt bra!

Det här är det femte i en serie på sex inlägg som handlar om när jag åkte på seglingsresa till Kroatien, i maj 2019, med nätverket She Captain. Inläggen har jag skrivit som ett minne för mig själv men också som inspiration och information för andra som vill göra en liknande resa. Här finns de andra inläggen:

1. Varför jag bokade en seglingsresa till Kroatien
2. Eskadersegling med She captain – förberedelser
3. Eskadersegling med She captain – dag 1
4. Eskadersegling med She captain – sjösjuka och navigering på kryss
5. Eskadersegling med She captain – medaljer, drinkar och dans på kajen
6. Eskadersegling med She captain – segling som terapi

Dag 2 startar med att jag utanför mitt lilla fönster ser att killarna från charterbolaget är på däck och monterar ett nytt block, så himla smidigt! Det börjar sjunka in att detta faktiskt är på riktigt, jag är här och gör det här nu! Till min stora lycka så är Joséphine en lika stor badentusiast som jag så vi tar ett morgondopp, det är nog inte mer än cirka 18 grader i vattnet men så vackert och uppfriskande.

Tack Linda Carlsson för filmklippet!

Vi äter en stadig frukost ombord, med bröd, ägg och gröt. Precis som det ska vara när man är på sjön. I mammas och pappas båt var frukosten nästan helig och följde alltid en viss ritual där det viktigaste var att under de senare åren i deras liv så var det pappa som förberedde allt, efter att i typ 40 år ha blivit serverad mer eller mindre varenda måltid av mamma 🙂

Det visar sig att det var bra att vi grundade rejält för den något ovana besättningen har tagit sig vatten över huvudet, det är inte helt lätt att fixa sallad i en seglande båt, särskilt inte när alla blir sjösjuka av att gå ner under däck.

Vi klarade ändå sjösjukan ganska bra på vår båt, det är bara stackars Zlata som blir helt utslagen. Hon har ändå en fantastisk förmåga att kräkas, verka helt borträknad och sedan ändå rycka in och skota en fock eller öppna en lazy jack när det behövs. De tre första dagarna är hon konstant sjösjuk och överväger till och med att vandra över när vi en dag startar på ena sidan Vis och planerar att lägga till för natten på den andra sidan ön. Lyckan ombord är total när hon äntligen lyckas njuta en hel dag utan att bli dålig, om det var sjöbenen som blivit vana eller den nya medicinen som fungerade bättre vet jag inte.

Helle, Lotta och Sofia äter frukost i sittbrunnen. I denna hamn sov vi uselt och var tvungna att gå upp på natten för att stuva om grejor som for omkring för att det gungade så mycket. Stackars sjösjuka Zlata, som vinkar i bakgrunden, tog med sin frukost upp på kajen 😄

För Zlata är det första gången hon seglar, imponerande att våga boka in sig på en sådan här resa då! Helle har seglat förut, men är egentligen motorbåtsmänniska. Hon är vår skickliga navigatör men det märks att hon inte är van vid segling när hon om och om igen frågar om vi inte kan gå lite närmare den utlagda kursen. Nej Helle, det går inte när man kryssar, vi går så nära vinden vi bara kan 🙂

Det är så häftigt att se hur fort det går att lära sig när man får spendera hela dagar i båten och dessutom har någon att fråga bredvid sig, så snart seglar både Helle och Zlata utan problem.

Zlata står vid rodret.

Båten, en Elan 45, är en bra båt för ändamålet. Den seglar helt okej och det är gott om plats och bra bekvämligheter ombord. Men, det märks att det är en hyrbåt där det kanske inte läggs så mycket kärlek på prylarna som man gör på en egen båt, och att båten kanske inte är optimerad för att segla i alla väder. Många som är ute på semester går förmodligen för motor mycket mer än vad vi gjorde och ligger kanske kvar i hamn när det blåser mycket. Vår båt var nog en av de äldre i vår eskader, seglen var trötta och svåra att trimma, de andra båtarna hade också storseglet på rulle vilket vi inte hade. Vi hade svårt att ta höjd på kryssen, hade vi fortsatt några dagar till hade vi kanske kunnat lära oss båtens knep lite bättre. Med det sagt så var seglingen ändå väldigt rolig! Vi förbättrade oss också hela tiden och fick till exempel till slagen bättre och bättre.

Elin it is – bildbevis på att vi i alla fall korta stunder kunde segla i shorts och t-shirt

Lotta och Helle – skipper och co-skipper på Skyfall

När man inte sovit så bra på natten kan man vila en stund på däck

Helle och Sofia

Det här är det fjärde i en serie på sex inlägg som handlar om när jag åkte på seglingsresa till Kroatien, i maj 2019, med nätverket She Captain. Inläggen har jag skrivit som ett minne för mig själv men också som inspiration och information för andra som vill göra en liknande resa. Här finns de andra inläggen:

1. Varför jag bokade en seglingsresa till Kroatien
2. Eskadersegling med She captain – förberedelser
3. Eskadersegling med She captain – dag 1
4. Eskadersegling med She captain – sjösjuka och navigering på kryss
5. Eskadersegling med She captain – medaljer, drinkar och dans på kajen
6. Eskadersegling med She captain – segling som terapi

Bara för lilla mig! Fattar ni känslan för 3-barnsmamman 😉

Så, efter en natt på hotell på Arlanda så släpade jag med mig min fullpackade bag och tog mig till terminalen. Jag misslyckades med incheckningen både i appen och i automaterna och kände mig lite ensam och bortkommen, då var det skönt att många av de andra tjejerna hade satt på sig sina She captain-tröjor så jag hittade snabbt några att prata med.  Till slut fick jag både mig och mitt bagage incheckat, planet var två timmar försenat så det var ingen stress. Vi i  vår besättning använde vår messengerchat och hittade varandra inne på flygplatsen.

Medan vi väntade så förberedde vi det sista på vår inköpslista. Vi var åtta i besättningen, varav två flög från Kastrup och resten från Arlanda. Vi hade bestämt att tre av oss skulle åka och handla direkt när vi kom till hamnen i Trogir, medan övriga checkade ut båten och började sjöstuva packningen.

När vi gick in för landning i Split, Kroatien så fick vi 64 seglartjejer en välkomnande hälsning från piloten och en applåd från alla ombord på planet, mäktigt pepp inför veckan! Och det kunde behövas, det var många som var trötta och slitna. Flygplatsen i Split ligger nära hamnen i Trogir, transferbussen tog inte mer än ca 20 minuter.

Vårt lilla handlingsgäng gick iväg för att hitta butiken, det var längre än de trodde och de borde nog ha tagit taxi dit också, inte bara tillbaka till båten. Stackarna blev borta länge och de hann inte äta någon lunch. Jag var tacksam att min uppgift istället var att vakta väskor, det innebar att sitta vid ett bord med en kopp kaffe 🙂

I hamnen i Trogir, lite förvirring råder kring om vi får eller inte får gå ombord på båtarna.

Nu fick vi också möta våra vänner från Malmö för första gången. En av dem är Zlata, som kommer från Bosnien och det var ju mycket praktiskt eftersom hon kunde fungera som tolk och även gav oss extra insikt i landets kultur under veckan.

Vi som inte handlade hann med en god lunch, skeppare Lotta och co-skipper Helle gick sedan iväg på skepparmöte medan vi andra började installera oss i båten med det snygga namnet Skyfall (vilket förstås gjorde besättningen till Crew 007 – med rätt att kryssa). När alla äntligen var på plats och vi hade fått in all mat och allt vatten så var det dags att lämna Trogir och segla mot den första natthamnen. Det skulle visa sig bli lite mer dramatiskt än vad man kanske skulle ha önskat.

Vi seglar ut

Skyfalls crew 007 var en ganska oerfaren besättning, som tur var hade vi Lotta som vår mycket pedagogiska och lugna skeppare, och Helle som co-skipper som hade full koll på navigationen. Vi fixade enkelt att komma loss från bryggan, och gick för motor ut. Skulle vi våga oss på att sätta segel? Jo, men vi ville ju testa och vinden var fin.

Det regnar på vägen ut från hamnen, men det spelar ingen roll. Nu är vi på väg! Josephine står på fördäck.

Lotta stod vid rodret så jag fick direkt kliva in och börja lista ut hur det här stora skeppet faktiskt fungerade. Jag har seglat mycket i mina dagar, men mest i jolle med bara ett segel. Men okej, jag kan termerna och principen för hur man får en båt att segla. Lotta hade tejpat på de olika beslagen och skrivit dit de svenska namnen, och jag har i alla fall koll på vad storskot, fall till storsegel, bomuthal, kick, rev 1 och 2 och så vidare är. Vi fick upp storseglet utan alltför mycket drama, vi lyckades också reva för nu började vinden friska i. Sedan var det dags för focken (förseglet). Jag vet faktiskt inte om jag har seglat med rullfock tidigare? Kanske någon enstaka gång för 20 år sedan. Rullfock är en funktion som gör att förseglet kan rullas upp och släppas ut efter hur stor segelyta man för tillfället behöver, blåser det mycket så kan man göra seglet mindre för att få bättre kontroll. Hursomhelst, det är ju inte jättekomplicerat. Jag tittade på seglet, vart gick tamparna? Insåg att det faktiskt bara var att släppa på en lina och dra i skotet så skulle den rulla ut sig.

Sedan blev det sådär onödigt dramatiskt. Vinden ökade och plötsligt så går infästningen till ett av skotblocken uppe på däck sönder. Vi står i vindögat och motorn är igång så Lotta har läget under kontroll, men seglen fladdrar och slår och skoten till focken är lösa på båda sidorna och slår hårt och okontrollerat. Dessutom far det nu lösa blocket fram och tillbaka och det är mer eller mindre livsfarligt om någon skulle få det i huvudet. En lång stund står jag bara med båda skoten i handen och försöker se till att ingen ska få dem på sig.

Medan jag står där så börjar jag läsa av situationen, vad behöver vi göra? Ser en cleat på däck som är märkt ”genua”, okej, då borde det rimligtvis vara tampen som går genom den som rullar in focken/genuan igen. Jag fattar också att det kan bli tungt, vi kan behöva används vinsch.

Allt löser sig, men jag har blåmärken överallt och redan första timmen av seglandet har jag kommit över min rädsla över att ”jag kan inte segla stora båtar”. Det kan jag visst och kul hade jag trots allt! Syftet med She captain är att peppa tjejer att tro på sig själva och våga mer på sjön.

Lotta säger till mig att segling är som att cykla, det sitter i ryggmärgen, och kan du cykla trehjuling så fixar du tvåhjuling och enhjuling också. ”Koppla på seglarhjärnan och lös situationen”, blir Lottas uppmaning och jag fixar det! Kan du segla jolle så fixar du en båt på över 12 meter också. Denna första dag när jag inte hade så bra koll själv bara dök jag på nästa uppgift och gjorde själv, under veckan som skulle komma blev jag bättre på att vara handledare och stötta de andra tjejerna att fixa mer och mer själva de också. Min insats denna första dag ska ge mig en fin medalj, men mer om det senare.

Nästa prövning skulle bli att lägga till i natthamnen, men det gick hur bra som helst. Vi hade bokade platser och även mat bokad på restaurangen till kvällen, det är en stor fördel att åka på eskadersegling – vilket betyder att man är ett gäng båtar som seglar tillsammans till samma mål. Vi visste att det skulle bli tilläggning med mooring-linor och alla i besättningen hade förberett sig genom att kolla på Youtube-filmer för att ha koll på hur det går till – för det här är inte det vanliga sättet hemma i Sverige.

På väg in i första natthamnen vid ön Šolta

Yes! Vi gjorde det, nu ligger vi förtöjda och det är dags för ankarbubbel.

Vi ligger en bit ifrån land så vi får fixa ”linfärja” med gummibåten. Kolla in fullmånen (naturligtvis mycket vackrare i verkligheten)!

Rejält med kondens i båten, jag lärde mig att det här lilla fönstret måste vara öppet, annars droppar det i min säng.

Kanske inte världens bästa bild men det är svårt att ta kort på det lilla krypin som var mitt sovrum under veckan.

Det här är det tredje i en serie på sex inlägg som handlar om när jag åkte på seglingsresa till Kroatien, i maj 2019, med nätverket She Captain. Inläggen har jag skrivit som ett minne för mig själv men också som inspiration och information för andra som vill göra en liknande resa. Här finns de andra inläggen:

1. Varför jag bokade en seglingsresa till Kroatien
2. Eskadersegling med She captain – förberedelser
3. Eskadersegling med She captain – dag 1
4. Eskadersegling med She captain – sjösjuka och navigering på kryss
5. Eskadersegling med She captain – medaljer, drinkar och dans på kajen
6. Eskadersegling med She captain – segling som terapi