En av de bästa sakerna med den här resan var att få träffa så många coola kvinnor. När man seglar så jobbar man intensivt vid olika manövrar, men det kan också bli långa stunder där man sätter fast skoten, en person står vid rodret och övriga faktiskt bara kan sitta och njuta. Och prata! Vi har pratat jobb, barn, hälsa, sorg och glädje, kost, musik och mycket mer. När man lever så tätt inpå varandra så går det fort att komma förbi kallpratet.

Lotta, Josephine, Sofia, Karin och Helle på jakt efter någonstans att äta på Hvar
Men, det är ju inte bara besättningen på min egen båt som jag har träffat. Vi var ju åtta båtar som seglade tillsammans och eskaderledningen hade gjort en superbra jobb för att samla ihop oss och ordna så att vi låg nära varandra i hamnarna och också hade aktiviteter på land tillsammans. Varje morgon träffades skepparna för att gå igenom dagens plan tillsammans. Ute på havet spreds vi förstås ut, olika båtar prioriterade olika och gjorde olika vägval, men vi kunde se när vi mötte någon kompis då alla hade She captain-flaggan i riggen. Vår båt valde att segla så mycket som möjligt och det är jag väldigt nöjd med.

Här ligger She captain-flottan på rad i en vacker vik vid Milna på ön Brač.

Lotta, Carina (som gjorde myteri och bytte båt efter ett par dagar 😘) och Zlata
Många kvällar åt vi i båten – och vilken god mat vi åt! Stort tack till alla som planerade menyn och hjälptes åt att laga mat, lite extra mycket till Karin som verkligen har inspirerat mig med sin i huvudsak veganska och glutenfria mat. Vid flera tillfällen så träffade vi också tjejerna från de andra båtarna för drinkar och dans på kajen. Så häftigt att få vara en del i den gemenskapen!

Eskaderledningen med Ann Samnegård och Anna Mourou Lange informerar och peppar när alla 64 tjejer har slagit sig ner för en drink i Komiza på Vis.
Näst sista kvällen hade vi som en liten avslutning då eskaderledningen hade fixat picknick med bubbel. Då satt vi i grupper med en person från varje båt, kul! Det delades också ut pokaler och medaljer. En av pokalerna fick vi, för att Skyfall var den båt som hade seglat mest!

Pokaler och medaljer delas ut på Šolta (samma ö som vi började på men annan hamn).
Den andra pokalen gick till en besättning som hade agerat i sann She captain-anda. En helt galen historia! I hamnen på ön Hvar fick båten besök av ett gäng svenska killar som också var ute och seglade. En del av dem var rejält onyktra och någon somnade till och med ombord. Dagen efter, när tjejbåten skulle segla ut, så visade det sig att deras stora She captain-flagga var borta! De anade genast vad som hade hänt.
Som riktiga pirater seglade tjejerna ikapp båten med de svenska killarna. Gick upp längs med den, lyckades komma ombord och ta tillbaka flaggan. En riktig ”catch the flag” (för de som förstår dataspelsreferensen). Så jäkla fult gjort av killarna, men snyggt av tjejerna som styrde upp situationen och satte dem på plats.
Varje skeppare fick också dela ut en medalj till någon ombord som hade gjort en insats i She captain-anda. Jag fick den på vår båt och det är jag grymt stolt över. Min insats var den jag gjorde första dagen, när vi alla var nya i båten och materialet plötsligt gick sönder samtidigt som vinden ökade.
Den kvällen avslutades med att baren i hamnen hade tagit dit en DJ och vi dansade så mycket så att vi hade kunnat få en ny pokal för mest dansande besättning. Anna Mourou Lange, She captains grundare, hade också satt ihop en egen liten koreografi för hela gänget + att hon gjorde en grym dansbattle med en av killarna som jobbade i hamnen 🙂
Sista dagen blev det tyvärr ingen segling för vår båt, men vi fick äntligen se delfinerna som vi hade spanat efter hela veckan! Vi fick också öva oss på att ligga stilla i kö vid bensinmacken och vi ankrade för lunch och delar av besättningen tog ett sista dopp och kunde konstatera att det var väldigt strömt där vi valt att lägga oss. Sista kvällen var vi tillbaka i hamnen i Trogir, där fick vi båten godkänd och tömde förråden, åt en god måltid, drack upp vinet och förberedde mackor för dagen efter. En del mat blev kvar ändå och det kändes det fint att det kom en man från ett härbärge och hämtade upp den.
Stort tack till alla som arbetat helt ideellt för att få denna resa att fungera så fantastiskt bra!
Det här är det femte i en serie på sex inlägg som handlar om när jag åkte på seglingsresa till Kroatien, i maj 2019, med nätverket She Captain. Inläggen har jag skrivit som ett minne för mig själv men också som inspiration och information för andra som vill göra en liknande resa. Här finns de andra inläggen:
- Varför jag bokade en seglingsresa till Kroatien
- Eskadersegling med She captain – förberedelser
- Eskadersegling med She captain – dag 1
- Eskadersegling med She captain – sjösjuka och navigering på kryss
- Eskadersegling med She captain – medaljer, drinkar och dans på kajen
- Eskadersegling med She captain – segling som terapi
Ping: 6. Eskadersegling med She captain – segling som terapi | It's Elin, is it?
Ping: 1. Eskadersegling med She captain – varför jag bokade en seglingsresa till Kroatien | It's Elin, is it?
Ping: 2. Eskadersegling med She captain – förberedelser | It's Elin, is it?
Ping: 3. Eskadersegling med She captain – dag 1 | It's Elin, is it?
Ping: 4. Eskadersegling med She captain – sjösjuka och navigering på kryss | It's Elin, is it?