På tisdagen stämde vi av med lilla sonen och farmor och allt hade gått bra där, så ingen anledning att stressa hem för oss. Vi valde därför att ta sikte på Mariefred vilket skulle innebära två nätter till om vi inte ville pressa på hem.

Vi fick ännu en varm och fin dag. Vi seglade nog ungefär halva tiden eller mer, men vi åkte motor en större del av distansen – det vill säga att återigen var det lätta vindar så långsam segling.

När vi gick ut på Prästfjärden efter Ringsö dog vinden helt. Vi tog ned seglen, lät båten driva och badade. Nästan overkligt vackert att ha hela den blanka fjärden för oss själva.

Även på den lilla fjärden utanför Mariefred har jag seglat Sörmlandscup, dock bara en eller par gånger i optimist om jag minns rätt, sedan tror jag inte att de hade några tävlingsseglare i jolle kvar. Det låg en lyxyacht för ankar utanför hamnen, Michaela Rose som tydligen tillhör miljardären och filantropen Harlan Crow.

Torqeedo elmotor på segelbåt

Väl inne i Mariefred var första prio att dra igång laddningen. Inte för att det var tomt, vi hade cirka 40 procent kvar tror jag men det är skönt att slippa ladda så mycket på natten eftersom det låter när den är igång. Jag har haft lite räckviddsångest men det känns skönt att vi nu har testat att gå långt för motor så att vi vet vad som fungerar. 

Vi kan gå i cirka 7 knop med vår motor, en Torqeedo cruise 6.0 som Magnus har kopplat till rejäla batterier som ger 11 kWh. Drar vi ner till omkring 4 knop så räcker batterierna cirka fyra gånger så lång distans. Vi kan bekvämt, utan att få laddningspanik åka ungefär 40 NM i fyra knop. Det skulle ta oss cirka 10h vilket man kanske inte väljer att köra om man inte måste, men kapaciteten räcker också för en natt med kylskåp med mera igång så vi kan dela upp den distansen på två dagar och ändå inte ha tomt när vi kommer fram. Kan vi dessutom segla så klarar vi oss såklart längre. Vi har just nu inga (fungerande) solceller på båten så vi har inte utvärderat hur mycket effekt vi kan få av det.

Första året hade vi en mindre elmotor, en ePropulsion Spirit, då fick vi inte upp den i mer än max 4-5 knop och för att inte dra slut på batteriet direkt behövde vi ligga någonstans mellan 3-4 knop. Fördelen med den är att den är mindre och lättare och har enkla batterier som man tar upp på land och laddar. Skulle vi ha vår båt primärt för kappsegling eller bara korta turer hade den varit alldeles tillräcklig, den gör sitt jobb att ta båten in till hamnen i stiltje och fungerar bra vid tilläggning.

För semester är Torqeedon mycket bättre, men för att få bra räckvidd kräver den batterier som väger närmare 100 kg vilket förstås inte är optimalt för seglingsfarten. Om det bara hade handlat om räckvidd hade vi kunnat använda även Spirit-motorn med de stora batterierna som vi har nu, men Torqeedon drar mindre energi i samma fart och det är skönt att också veta att vi kan öka farten om vi behöver det en kortare sträcka, till exempel för att hinna fram till en broöppning, innan restaurangen stänger eller hamnen innan ett oväder.

Jag älskar att ha elmotor på segelbåten! Särskilt om man har utombordare så är det så mycket smidigare än en bensinmotor. Inte bara för att man slipper oljud, avgaser och bensinspill i båten. Elmotorn är liksom alltid igång bara man vrider lite på gasen. Nu när vi seglade mycket i lättvind så kunde vi enkelt fuska när vi kom in i kortare partier av bleke till exempel bakom en liten ö, för att komma fram till vinden. Likaså i en trång passage är det bara att trycka på lite för att slippa kryssa, utan att behöva rycka igång en bensinmotor. I hamnar är elmotorn också bra eftersom den är så effektiv i låga farter, den backar bättre och det går snabbt att få båten att växla mellan att köra framåt och bakåt.

Lyxmiddag vid Gripsholm

Med hamnavgiften betald och kontakten i laddaren tog vi en kort promenad runt slottet, det blir ju inte många steg i båten så det är skönt att få sträcka på sig lite. Därefter gick vi till Gripsholms värdshus och åt en riktigt god middag. Skön kontrast att kunna växla mellan att ligga på svaj utanför en öde ö ena kvällen och nästa äta gourmetmiddag med Gripsholms slott i blickfånget. På väg ut från restaurangen mötte vi Anna och Niklas igen och fick oss en trevlig pratstund på kajen, innan vi tog en sen kvällspromenad genom pittoreska Mariefred.