Alla vikar och kringelikrokar i Mälaren gör att det är ganska långt till Mariefreds gästhamn hemifrån oss, även om det inte ser så långt ut fågelvägen. På onsdagen var det dags att vända hemåt, vi hade nog kunnat vara ute i en vecka till om vi inte hade haft lilleman hos farmor och tonåringarna som väntade hemma.

Vi ville gärna komma någorlunda nära hemma till den sista natten, eftersom torsdagens väder inte såg så lovande ut. Vi vaknade tidigt och fixade lite nödvändigheter som vatten och sopor och tog också en promenad i staden för att se om Coop eller Ica hade öppnat, det hade de inte men vi fick med oss varsin Caesarsallad från Statoil, wraps till Magnus och lite annat smått och gott (sjön suger ni vet, och det är himla smidigt med färdigmat i hålla-i handen-vänlig förpackning när man seglar).

Strax efter 8.30 var vi redo och lämnade gästhamnen. Vinden var fin, och strax efter Kalkudden satte vi segel och länsade/slörade i cirka 3-6 m/s tills vi kom fram till inloppet mot Stallarholmen. Där tog vi ned seglen eftersom det såg trångt ut på sjökortet och vår båt kan bli lite svårstyrd om det trycker på med mycket vind på vissa bogar. Det visade sig ändå vara rätt val eftersom vinden mer eller mindre dog när vi kom in under land (vilket också var vad vi hade gissat på).

Vi hade tur och kom i helt perfekt tid för att åka ut en bit från leden och ta ett snabbt dopp och sedan passa in broöppningen kl 13.20 i Stallarholmen. För nu var det riktigt varmt igen!

Efter bron tog vi våra sallader och tuffade vidare mot Strängnäs och nästa broöppning vid Tosterön. Med lite korrigering av farten, vi drog ner lite på tempot, så kom vi lagom fram till öppning där också, kl 15.10. Vi övervägde kort att stanna för natten på Askholmen men det kändes lite för tidigt på dagen med tanke på att vi gärna ville hinna hem innan prognosen sa regn och 10 m/s på eftermiddagen dagen efter.

Nu blev det lite velande kring vart  i skulle ta vägen. Sundbyholm? Någon av klubbholmarna kring Ridön? Fagerön? Någon vik att ligga på svaj i? 

Fagerön nära Ängsö

Alltså det här med öar och namn… Det finns så många öar som heter samma sak, och de behöver inte ens vara långt ifrån varandra. Det är lite störande när man försöker söka på Internet för att hitta tips på bra ställen. Granskär, Tallskär, Lövskär, Högholmen, Ridön, Fagerön – alla dessa finns det flera av bara i Mälaren och ibland till och med på samma fjärd!

Fagerön, den som då ligger vid Granfjärden i Ängsö naturreservat, hade jag blivit tipsad om av mitt tjejseglingsgäng tidigare. Vid en sökning så verkade det dock som att den inte var så lämplig vid ostliga vindar och nu skulle det vara syd till ost. Dock var det någon som skrev att det var okej även vid ostligt om man låg med nosen mot bryggan. Vi bestämde oss för att gå in och kolla läget. Det var tomt i den lilla naturliga hamnen i viken innanför Fagerö fyr och läget var alldeles lugnt även om det susade i träden runtomkring. Det blev en perfekt plats att lägga till på för vår sista natt på båtsemestern i Mälaren. 

Fabola Campus har fällbar köl så vi kan komma in lite varsomhelst om vi drar upp den, men med kölen helt nere sticker den 1,90 m. Det är ju ganska rejält djupt även för att vara en segelbåt och speciellt en så här liten båt. Jag som är van att segla små båtar behöver tänka till ibland vid navigation och när vi ska in vid land, i mitt huvud sitter liksom att ”om den där stora båten kan gå där så kan vi såklart också göra det”. Vid Fagerön var det i alla fall inga problem att gå in med kölen nere.

Eftersom det är en ganska stor ö så tänkte vi att vi skulle kunna ta en promenad, men precis innanför udden stod ett gäng kor och vi kände inte för att gå igenom flocken så vi vände tillbaka och simmade i viken istället. Fagerön är en del av naturreservatet Ängsö och i den här viken där vi låg finns en brygga och strax intill en eldstad och lite längre upp ett dass. Dasset gick tyvärr inte att använda eftersom i det ena båset satt ett stort getingbo och getingarna blev inte glada när vi öppnade dörren och i det andra båset var tunnan full. Vi har porta potti i båten, men den är av minsta modellen så finns det möjlighet att använda toalett eller dass i land så gör vi det, men nu fick vi skippa det och det gick såklart bra ändå.

Vi var så nöjda med att det fanns en eldstad! Vi hade nämligen tagit med kol, men ingen grill. Grillen tar så mycket plats och det är knöligt att stuva den när den är använd, så vi tänkte att vill vi grilla så får det bli på en klubbholme eller liknande där det oftast finns grillar. Nu blev det glamping igen! Vilken lyx och ynnest att få ha en vik helt för sig själv, med naturen så nära och ändå bekvämligheter som brygga och grillplats. I väntan på glöden hällde vi upp vår lilla flaska bubbel och skålade för en lyckad båtsemester! Den grillade chorizon smakade lika gott som lyxmiddagen på värdshuset kvällen innan. 

På tisdagen stämde vi av med lilla sonen och farmor och allt hade gått bra där, så ingen anledning att stressa hem för oss. Vi valde därför att ta sikte på Mariefred vilket skulle innebära två nätter till om vi inte ville pressa på hem.

Vi fick ännu en varm och fin dag. Vi seglade nog ungefär halva tiden eller mer, men vi åkte motor en större del av distansen – det vill säga att återigen var det lätta vindar så långsam segling.

När vi gick ut på Prästfjärden efter Ringsö dog vinden helt. Vi tog ned seglen, lät båten driva och badade. Nästan overkligt vackert att ha hela den blanka fjärden för oss själva.

Även på den lilla fjärden utanför Mariefred har jag seglat Sörmlandscup, dock bara en eller par gånger i optimist om jag minns rätt, sedan tror jag inte att de hade några tävlingsseglare i jolle kvar. Det låg en lyxyacht för ankar utanför hamnen, Michaela Rose som tydligen tillhör miljardären och filantropen Harlan Crow.

Torqeedo elmotor på segelbåt

Väl inne i Mariefred var första prio att dra igång laddningen. Inte för att det var tomt, vi hade cirka 40 procent kvar tror jag men det är skönt att slippa ladda så mycket på natten eftersom det låter när den är igång. Jag har haft lite räckviddsångest men det känns skönt att vi nu har testat att gå långt för motor så att vi vet vad som fungerar. 

Vi kan gå i cirka 7 knop med vår motor, en Torqeedo cruise 6.0 som Magnus har kopplat till rejäla batterier som ger 11 kWh. Drar vi ner till omkring 4 knop så räcker batterierna cirka fyra gånger så lång distans. Vi kan bekvämt, utan att få laddningspanik åka ungefär 40 NM i fyra knop. Det skulle ta oss cirka 10h vilket man kanske inte väljer att köra om man inte måste, men kapaciteten räcker också för en natt med kylskåp med mera igång så vi kan dela upp den distansen på två dagar och ändå inte ha tomt när vi kommer fram. Kan vi dessutom segla så klarar vi oss såklart längre. Vi har just nu inga (fungerande) solceller på båten så vi har inte utvärderat hur mycket effekt vi kan få av det.

Första året hade vi en mindre elmotor, en ePropulsion Spirit, då fick vi inte upp den i mer än max 4-5 knop och för att inte dra slut på batteriet direkt behövde vi ligga någonstans mellan 3-4 knop. Fördelen med den är att den är mindre och lättare och har enkla batterier som man tar upp på land och laddar. Skulle vi ha vår båt primärt för kappsegling eller bara korta turer hade den varit alldeles tillräcklig, den gör sitt jobb att ta båten in till hamnen i stiltje och fungerar bra vid tilläggning.

För semester är Torqeedon mycket bättre, men för att få bra räckvidd kräver den batterier som väger närmare 100 kg vilket förstås inte är optimalt för seglingsfarten. Om det bara hade handlat om räckvidd hade vi kunnat använda även Spirit-motorn med de stora batterierna som vi har nu, men Torqeedon drar mindre energi i samma fart och det är skönt att också veta att vi kan öka farten om vi behöver det en kortare sträcka, till exempel för att hinna fram till en broöppning, innan restaurangen stänger eller hamnen innan ett oväder.

Jag älskar att ha elmotor på segelbåten! Särskilt om man har utombordare så är det så mycket smidigare än en bensinmotor. Inte bara för att man slipper oljud, avgaser och bensinspill i båten. Elmotorn är liksom alltid igång bara man vrider lite på gasen. Nu när vi seglade mycket i lättvind så kunde vi enkelt fuska när vi kom in i kortare partier av bleke till exempel bakom en liten ö, för att komma fram till vinden. Likaså i en trång passage är det bara att trycka på lite för att slippa kryssa, utan att behöva rycka igång en bensinmotor. I hamnar är elmotorn också bra eftersom den är så effektiv i låga farter, den backar bättre och det går snabbt att få båten att växla mellan att köra framåt och bakåt.

Lyxmiddag vid Gripsholm

Med hamnavgiften betald och kontakten i laddaren tog vi en kort promenad runt slottet, det blir ju inte många steg i båten så det är skönt att få sträcka på sig lite. Därefter gick vi till Gripsholms värdshus och åt en riktigt god middag. Skön kontrast att kunna växla mellan att ligga på svaj utanför en öde ö ena kvällen och nästa äta gourmetmiddag med Gripsholms slott i blickfånget. På väg ut från restaurangen mötte vi Anna och Niklas igen och fick oss en trevlig pratstund på kajen, innan vi tog en sen kvällspromenad genom pittoreska Mariefred.