Det är tydligen mars nu men jag har inte riktigt hängt med och att det snöade igår hjälper inte direkt till att få in känslan att det är mars och våren är på väg. Det känns också som att februari bara försvann. Först var vi sjuka en vecka. Sedan hade jag en hektisk vecka på jobbet med ett par stora höjdpunkter – efter det har jag bara försökt komma ikapp både hemma och på jobbet. Vi hann med en förkylning till i början av sportlovet men tog oss i alla fall iväg till Stockholm ett par dagar. Sedan firade Torshälla 700-årsdag och på natten efter det kräktes lillebror. Nu har det gått en vecka och han är fortfarande inte helt bra.

Månaden har haft flera höjdpunkter och jag är glad och tacksam att vi inte blev sjuka just då, det känns när jag tänker efter, helt otroligt, men alla dagar däremellan har bara försvunnit. Förlåt om du har försökt få tag på mig och jag inte har svarat, förlåt om du är en av dem som ligger bland mina hundratals obehandlade mail.

Det känns också jobbigt att jag bara har kunnat hälsa på mamma en gång på hela den här månaden, då hon har hunnit med att flytta till vårdboende och hamna på sjukhus inte mindre än två gånger.

 

Älskade amning och dess mindre älskade följder

Vår nästan 2-åring har nu alltså varit magsjuk i en vecka. Han har pendlat mellan att vara riktigt ynklig och att vara helt pigg, äta ganska bra och sedan plötsligt bli dålig igen. Jag är innerligt tacksam över att jag fortfarande ammar honom, jag tror verkligen att det är amningen som har gjort att vi har kunnat undvika uttorkning och att han mellan varven orkat leka och vara glad.

Det enda som jag ibland känner är negativt med amning är att barnet blir så låst vid mamman. Den här veckan har verkligen varit påfrestande, värst var det förstås i början av veckan när jag själv också var sjuk men även nu i slutet av veckan när jag har haft lilleman klängande på mig konstant. Pappa duger inte alls just nu, inte ens till att välja film på TV:n, hälla upp vatten i glaset eller krama en stund medan jag lagar mat. Igår trotsade vi dock protesterna och jag åkte iväg och storhandlade. Så tråkigt i vanliga fall, men igår var det helt underbart att bara få komma ut!

Hur många gånger har jag kört hissen i Fisher price-garaget upp och ned? Hur många gånger har jag bytt film på iPaden? Hur många gånger har jag letat efter hjulen till Duplo-bilarna? Tyvärr är jag så dränerad på energi just nu så jag orkar och kan inte ens hitta på några nya roliga aktiviteter. Då är det ren och skär lycka när minstebror kommer igång och leker med sina brorsor, i alla fall för en liten stund.

Just precis i detta nu är pappan, F och A i F:s rum och sorterar lego inför dammsugning! Det ska jag utnyttja genom att gå och…. tada….trumvirvel… laga mat 🙂