Jag känner mig peppad och glad idag och det känns härligt. Varför är det så mycket lättare att gnälla än att säga att något är bra? Och särskilt att man själv är bra, eller har det bra. Jag blir så rädd att det ska låta skrytigt, eller att jag ska trampa någon på tårna, eller göra någon som själv mår mindre bra ännu mer ledsen, om jag kommer klampande och framhäver mig själv och min lycka. Mitt humör pendlar mycket, ena dagen så kan jag vara väldigt nerstämd och tycka att det mesta i mitt liv är skit och andra dagar så känner jag som idag.

Jag fortsätter med mindfulness-tänkande: Idag är jag glad. Jag stannar i den känslan, utan att analysera sönder varför jag är glad idag, men var ledsen igår.