Gårdagens marknadsföringsdag i Eskilstuna innehöll även en dragning om fenomenet YouTubers och hur de kan användas i marknadsföring. Det bästa med denna dragning var nog när föreläsaren som kom efter, nämligen Jackie Kothbauer, mer eller mindre dissade vad Jessica från United Screens precis hade stått och pratat om.

Jag håller med Jackie – det är ointressant att jämföra YouTube med TV och prata om hur mycket linjär TV minskar och YouTube ökar. Tittarna har inte gått från TV till YouTube, man har gått från TV till en hel rad med andra kanaler och aktiviteter. Att jämföra på det här sättet är bara en modell för att sälja annonsutrymme genom att använda den tyngd som TV-reklam har/har haft. Man paketerar om en gammal produkt och fortsätter att sälja på precis samma sätt som man alltid har gjort med räckviddssiffror och en idé om att man känner målgruppen genom vilket program de väljer att titta på och därför kan få till relevans. Nu kan man iofs lägga till CTR, hur många som har klickat om man i annonsen har en uppmaningen om att gå vidare för mer information.

CTR, click through ratio, visar väl om något hur deprimerande det är med köpt annonsering i TV/YouTube/andra ställen. Det här brukar ligga på någon enstaka procent. Tänk dig 100 000 visningar, en procent bryr sig tillräckligt mycket om ditt budskap för att klicka, 1000 personer. Det är ju bra med 1000 personer som klickar in sig till mig. Men innebär det att 99 000 personer mest bara blev irriterade? Är det bra? Är inte anledningen till att vi har slutat att titta på linjär TV att vi inte orkar med reklamen? Vi gör allt för att slippa ifrån den där tidsödande konsumtionshetsen men fortsätter samtidigt att tänka att ”jo, men jag kan ju få 1000 personer att hitta till mitt fantastiska erbjudande, de där andra 99 000 personerna kan väl bara strunta i att jag stör dem så blir ju alla glada?”.

Nej, varför man ska samarbeta med YouTubers, det ska jag säga dig nu, skynda dig att lyssna för snart är det försent: För att YouTubern kan ta ditt budskap och anpassa det till målgruppen, på riktigt. Nästan alla YouTubers har ett väldigt direkt tilltal, de tittar in i kameran och talar direkt till dig. Det verkar som att de inte har något manus utan bara spontant babblar på om vad som faller dem in. Det här går förstås att direkt jämföra med bloggarna (mycket mer relevant jämförelse än med TV faktiskt), en person som talar rakt ut i etern (<–ha, ha gammelmediareferens) men med en känsla som om att de har en personlig relation med sina läsare.

Om du nu lyckas få till ett samarbete med en sådan här så kallad influencer så har du ett guldläge. Du har hittat en person som, inte för att den har fått ett manus (för det tänkte du väl inte ge hen?), tar din produkt, tittar på den, klämmer, smakar, testar – och sedan på ett språk som deras tittare är vana vid, i en miljö som de känner till berättar om varför man ska köpa din produkt. Mottagaren ser en kompis som berättar ärligt om något hen använder, det finns inget bättre sätt att påverka en köpare. Önskar att jag hade ett klockrent exempel att slänga in här, men jag hänger inte tillräckligt på YouTube för att plocka ett ur minnet. Istället slänger jag in den här videon med Therése Lindgren, den förklarar ganska bra varför man ska samarbeta med YouTubers:

Men som sagt, snabba på, snart är kidsen trötta på köpta förebilder och det är dags för oss marknadsförare att dra vidare till nästa kanal.