Det är oftast inte så lätt att hänga med i vad min mamma pratar om, demensen rör till det. Idag när vi hälsade på så stod hon inne hos personalen och hon tittade en lång stund på mig innan hon verkade förstå att jag var där för att hälsa på henne. – Nu får du mysa en stund med lillkillen, sa sköterskan till henne. Då vände sig mamma först mot A och sedan tillbaka och utbrast:

– Ja, det här, det är världens finaste unge!

Ja, där fick hon till det alldeles rätt 🙂