Idag kommer en helt okommenterad lista, ingen rangordning men detta är resor på min bucket list:

• Tre månader i USA med hela familjen
• Vandra i spektakulär natur – Kilimanjaro, Grand canyon?
• Gran Canaria – åka runt med bil och även vandra i bergen
• Storbritannien – upptäcka landsbygden, naturen och små, gamla städer
• Västkusten med familjen
• Södra Sverige med familjen
• Naturupplevelser i norra Sverige, med familjen
• Nya Zeeland – också under en längre period med hela familjen
• Fjällvandra
• Karibien
• Norska fjordar
• Island
• Segla i varmt hav
• Bo utomlands

”We travel not to escape life, but for life not to escape us”

Jag vet inte om det är vettigt att jag fortsätter med blogg100. Det har varit alldeles för mycket känsla av ”åh nej, idag vill jag inte” och sedan har jag slängt upp något ändå men det är knappast läsvärt och inget jag är stolt över. Samtidigt så vet jag ju att de inlägg som jag faktiskt är nöjd med, de hade inte heller kommit till om jag inte hade varit med i blogg100. När jag tvingas tänka efter och skriva varje dag så blir det något lyckat ibland i alla fall. Blogg100 blir tyvärr ytterligare ett krav i ett alldeles för fullspäckat vardagsliv, men jag håller fast vid det för att det känns så fel om det jag prioriterar bort (återigen) är min egen hobby.

Igår var jag och M ute och åt. Det var lugnt och skönt, inga barn med och vi kunde prata ostört, tills ett gäng AFC-supportrar ramlade in och ljudnivån höjdes avsevärt. AFC Eskilstuna spelade första allsvenska hemmamatchen på Tunavallen igår (återigen, det händer så mycket i Älsklingstuna nu).

I alla fall så kom vi in på hur skönt det skulle vara att bara kunna njuta av våren och sommaren utan att behöva renovera och fixa med huset. Vi har pratat med andra npf-föräldrar som har sålt sitt hus och nu bor i lägenhet för att slippa allt jobb. Skala av och rensa bort på hög nivå. Ibland kan jag verkligen drömma om det, men samtidigt så njuter jag av att kunna kliva rakt ut i trädgården och ha lugnet, avskildheten och vattnet precis utanför dörren. Och när vi är i lägenheten i Stockholm så säger vi alltid att ”herregud vilken tur att vi inte bor så här alltid”, när vi hyssjar på barnen som röjer runt och stör grannarna.

Det är svårt det där med önskan att ”förverkliga sig själv”, att få leva ut det goda i livet, och att balansera det så att det inte istället blir ett krav. Ska jag ha en båt som jag har dåligt samvete för att jag inte använder och tar hand om? Eller ska jag inte ha en båt men då känna att jag inte prioriterar det som är viktigt för mig själv? Egentligen är väl svaret enkelt, om det blir ett krav att äga något så leder det ju i alla fall inte till en bra känsla.

Elin it is

Jag känner mig märkligt berörd och oberörd samtidigt. Jag vaknade flera gånger i natt, väckt av lillebror som jag samsover med. Varje gång jag vaknade så var det med en obehagskänsla och en diffus bild av vad som hände i Stockholm igår. Det förvånade mig att bilden kom upp direkt, men inte fanns i drömmarna. Fram till morgonen, då drömde jag att jag var i Stockholm, hamnade i en lägenhet med en massa unga människor där jag letade efter mat eftersom vi inte kunde ta oss därifrån.

Jag är ju inte direkt berörd. Jag var inte på plats. Så vitt jag vet än så länge så är det ingen jag känner som har skadats. Mitt liv rullar på som vanligt och igår firade jag brorsonens födelsedag, idag köade jag för billiga årskort till Parken Zoo. Samtidigt så har jag bara väntat på att det här ska hända, det är lätt att säga att terroristerna inte ska få styra vårt liv men tyvärr så gör de det. När vi har varit i Stockholm med familjen det senaste året så har vi undvikit tunnelbanan. Vi har dragit oss för att åka till Mall of Scandinavia och när vi ändå har gjort det så har vi valt en tid då det inte är som mest folk. Vi har blivit mindre sugna på att åka till storstäder på semester.

Ni behöver inte berätta för mig att risken att drabbas av ett terroristdåd fortfarande är minimal, jag vet det. Ändå sitter oron där i bakhuvudet och om inte förstör så i alla fall påverkar mina upplevelser.

Jag skrev också att jag känner mig märkligt oberörd. Attacken i Paris gjorde mig mer upprörd än den i Stockholm, även om den skedde på en plats som jag passerade så sent som för en vecka sedan. Jag har blivit avtrubbad.

Telefonlista

Nu ska jag fixa en analog lista med telefonnummer. Kanske också plugga in några av dem. Något jag hörde på radion i morse påminde mig om hur svårt jag faktiskt skulle ha att nå mina nära och kära i en krissituation, om jag inte har min mobiltelefon med mig och igång. De flesta telefonnummer som jag kan i huvudet är gamla nummer till numera avstängda fasta telefoner.

Bilden är tagen i Stockholm, rakt över gatan från Åhléns. Platsen där en person idag bestämde sig för att ställa sig över andra människors liv. Vi behöver superhjältarna nu men Hulken kommer knappast och hjälper oss, det är i alla fall en tröst att vi har varandra. Älskar #openstockholm där människor direkt började att bjuda in medmänniskor som är fast i Stockholm och behöver någonstans att ta vägen.

Stockholm ❤

Det händer så mycket i Eskilstuna just nu! 

Där borta ligger den, sprillans nya STIGA Sports Arena Eskilstuna. Ikväll var det smygpremiär och när bilden togs var människor på väg in i Munktellstaden från alla håll, så härligt att se (även om jag själv gick åt andra hållet och tog bilen hem). Att Guif vann första hemmamatchen i nya arenan känns också fint.

Dagens besök i Munktellbadet gav också en bra känsla att ta med hem. Lycka är när barnen fixar utmaningar och når nya mål.

Det här är så stort för vårt älskade Eskilstuna! Amazon Web Services etablerar sig i Sverige och man väljer att göra det i Eskilstuna, Katrineholm och Västerås. Jag hade ingen aning om att det var på gång men jag förstår ju nu att det har varit en process med många inblandade och jag kan bara säga, grattis! Till er som har lyckats med det här jobbet och till alla oss som bor i den här regionen.

Länge har man pratat om att Eskilstuna är en del av Stockholmsregionen, men ibland kan man fundera över vad man egentligen menar ska vara så bra med det. När en sådan här affär ros iland med hjälp av Stockholm Business Alliance då blir det tydligt. Det är så här det börjar. Facebooks serverhallar i Luleå beräknas ha lett till 900 nya jobb i regionen, naturligtvis inte i själva serverhallen utan det blir en boost för regionen på många olika plan. Det kommer att hända i Eskilstuna också. Bara symboliken i att en av tidens giganter och game changers, de som brukar slås ihop till FANG (Facebook, Amazon, Netflix, Google), etablerar sig här är ovärderlig.

Mina tankar spinner iväg och jag börjar fundera på hur det här påverkar kännedom om Eskilstunas varumärke. Och hur ska vi utnyttja detta och jobba vidare med talangattraktion? Människor kommer att vilja flytta till regionen, hur gör vi för att välkomna dem och lyfta fram Eskilstuna som en attraktiv plats att både arbeta och leva på?

Eskilstuna kommuns pressmeddelande
Eskilstuna-Kuriren
Stockholm Business Alliance pressmeddelande

Eskilstuna Logistikpark: Snart får vi lägga till Amazon Web Services här.

Ikväll var det nästan lite högtidligt när lillebror fick sina D-droppar. Den här gången kom vi ihåg dem men det krävs många fingrar för att räkna antalet gånger som vi har glömt dem, men från och med imorgon så behöver vi inte få dåligt samvete fler gånger för det! Vet ni vad det betyder? 😊

Igår hade vi alltså en inspirationsdag med jobbet, en mycket bra dag. Under ett av passen så gjorde vi en övning kring en resa som vi drömmer om just nu, syftet var att fundera på dels vilka behov som resandet fyller men också hur man ska nå ut med marknadsföring genom att snarare anspela på känslor är produktattribut.

Hursomhelst så fick det mig att börja fundera på framtidens resande och barnen är ju framtiden så jag frågade mina barn om deras drömresa. F som är 8,5 år satt med iPad när jag frågade och hans svar blev ”en plats där man får spela hur mycket Clash of clans som helst”. Han har tidigare också drömt om att komma till Minecraft-världen. Ska vi tolka det som att spelande och kanske VR kommer att konkurrera ut resandet?

E som är 11 år vill helst inte åka någonstans. Hans svar var att ”jag vill åka hit”. Hans behov och önskemål uppfylls helt enkelt bäst på hemmaplan. Men jag luskade vidare lite och gav exempel på olika typer av resor. Till slut så svarade E att han vill ”åka till Irak innan det blev så farligt där”. Han vill se det gamla Mesopotamien och platsen där den sumeriska högkulturen bildades (han kan så himla mycket den här ungen, själv var jag tvungen att kolla Wikipedia innan jag kunde skriva det här).

E skulle egentligen också vilja åka till Paris och se Eiffeltornet, men samtidigt så vill han inte för att han är rädd för terrorister. Jag gråter lite inombords när han säger detta och jag svarar att risken för att hamna i ett terroristdåd ändå är försvinnande liten och att vi inte ska låta det stoppa våra drömmar. Samtidigt förstår jag ju, om man tycker att man har det bra hemma så känns det kanske inte värt att åka iväg till en plats som är potentiellt farlig. Varför, varför, varför finns det människor som är så onda och förstör för oss andra?

På Klong Dao 2014, lång flygresa och därför stannade vi i tre veckor.