Åh, jag är så himla nöjd med mig själv idag! Jag har skrivit en novell, för första gången på förmodligen flera decennier. Fyra sidor text, 2125 ord. Det betyder så mycket för mig.

Jag vill skriva men jag får prestationsångest. Och tiden räcker inte till, när jag äntligen känner ett flow så måste jag alltid laga mat, eller förhöra ett barn på läxor eller sova för att orka upp dagen efter. Jag har några byrålådesalster ligger, försök att skriva berättelser, tyvärr blir de aldrig klara.

Förra veckan bestämde jag mig för att jag ska skriva en novell, och jag ska ge mig själv en deadline. Ni vet, när man gick i skolan så skrev man ju berättelser på beställning. Oavsett om man hade tid eller motivation så var det bara att skriva klart. Så bestämde jag mig för att göra nu och det fungerade! Faktiskt över förväntan bra, jag började igår och skrev färdigt idag.

Det är egentligen inte lätt att skriva noveller, det är en textform som kräver mycket av skribenten, men den är trots allt mycket kortare än en roman. Det kändes rimligt att kunna få till ett slut, och det fick jag. Jag hade en idé om vad vändningen skulle vara och hur slutet skulle skrivas, men när jag väl satt med texten framför mig så blev det plötsligt självklart att nu är det slut. Jag behöver inte förklara och beskriva mer, här slutar berättelsen och vad som händer sedan är en helt annan historia.