Jag orkade inte skriva om det här igår så istället fick ni se min nya frisyr. I torsdags var jag inne på en uppföljning av tisdagens kontroll på förlossningen. Blodtryck, urinprov och CTG såg bra ut och sedan fick jag också göra ett ultraljud som visade att om bebisen föds nu beräknas den väga 2800 gr, flödet i navelsträngen var bra och även mängden fostervatten. De är väldigt snälla på förlossningen och säger att ”vi kollar hellre en gång för mycket”, men då i torsdags så tänkte jag lite som att vad gör jag här och tar upp tid från de riktiga patienterna. Jag frågade läkaren om mitt förhöjda blodtryck helt enkelt kunde bero på att jag hade haft feber och varit sjuk och det höll hon med om.
På fredagen tänkte jag att det verkar ju inte vara någon större fara med mig, jag ska fortsätta att ta det lugnt och vila men jag ville så hemskt gärna hinna med ett frisörbesök innan bebis kommer så jag åkte till Tuna Park. Väl hemma igen så började jag fundera över om det här med klådan bara är psykosomatiskt, jag river sönder mig här hemma men när jag har varit ute och gjort annat så kliar det bara lite och jag tänker inte så mycket på det.
Kort därefter fick jag besked, klådan är inte inbillning. Jag missade samtalet men en barnmorska från förlossningen lämnade meddelande om att de fått leverproverna och att jag hade förhöjda gallsyrevärden och alltså hepatos, medicinen Ursofalk fanns att hämta på apoteket. Blä. Jag ringde upp men fick prata med en annan barnmorska som hade lite svävande svar, jag ville bland annat veta hur höga värdena var och fick svaret ”ja, hur var det nu, kan de ha legat på 60?”. När jag nu googlar så låter det för mig jättehögt, men jag är ju inte säker på att hon verkligen gav mig rätt värde heller. Över 10 är förhöjt, över 40 är kraftigt förhöjt och innebär eventuellt risk för barnet. Om graviditeten är fullgången verkar det vara vanligt att man sätter igång förlossningen, eftersom jag är i 37+0 idag så funderar jag förstås kring varför de sätter in medicin istället för att sätta igång? Å andra sidan så vill jag ju inte ha igångsättning eftersom jag tyckte att det var så jobbigt med ettan.
Jag försöker vara lugn med att allt såg bra ut på ultraljudet i torsdags, en läkare har tittat på resultatet, satt in medicinen Ursofalk, och bokat in ett nytt besök på måndag. Självklart lyckas man ju googla fram den värsta informationen, 1-2 % risk för fosterdöd.
Måste säga att jag vacklar mellan att bara ligga i sängen och ta det lugnt och en viss lust att gå ut och springa runt kvarteret för att få bebisen att vilja komma ut av sig själv, för ett par dagar sedan kunde jag gott tänka mig att vara gravid ett par veckor till men nu känns det som att det skulle vara bättre att ha lillebror på utsidan.
