Jag tror att det är den näst vanligaste frågan som jag får när folk får veta att vi ska få en liten trea. (Vanligast är: hur mår du?) Jag kan inte minnas att jag någonsin fick den frågan under de andra graviditeterna, inte så konstigt i och för sig, jag och M hade varit ihop länge, bodde i hus, hade ordnad ekonomi och var i genomsnittlig ålder för att bli föräldrar när jag blev gravid första gången. Att vi sedan fick ett syskon till storebror 2,5 år senare var ju också helt inom normen.

Det är ju inte lika vanligt att få tre barn och inte heller att vänta tills yngsta syskonet redan har börjat skolan. Frågan är om det är vanligt att nummer tre är en liten ”hoppsan”? Eller är det något man säger för att man inte riktigt vill erkänna att man faktiskt valde att få ytterligare ett barn?

Och svaret för oss på frågan om det var planerat är: Ja. Vi har planerat och funderat länge, separation, jobb, sjukdomar och diagnoser är några skäl som har fått oss att vänta och tveka, men när vi var i Thailand i februari bestämde vi oss – nu eller aldrig.