Etiketter
Julafton
24 onsdag Dec 2014
Posted #blogg24
in24 onsdag Dec 2014
Posted #blogg24
inEtiketter
18 torsdag Dec 2014
Posted #blogg24, Blandat, Hem och trädgård
inDet är populärt på klick-jagar-sajter just nu med julkortsbilder som inte alls blev som man har tänkt sig, gärna med någon redigerad reklambild som inspiration. Jag tänkte bjuda på min egen favorit i den här kategorin. Jag hade en bebis och en tvååring och tänkte att det här kommer att bli supergulligt. Bebisen uppskattade tyvärr inte mina arrangemang. Första försöket, med tomteluva, fårskinn och söt bebis – vad kan gå fel tänkte jag?
Ett par dagar senare, nytt försök. Vi skippar tomteluvan men bebisen är lika arg ändå. Dock så blev det här faktiskt årets julkort 2008, med bebisen bortklippt. Storebror fick agera söt (och glad!) tomte, på lillebror klippte jag in en annan bild.
Två år senare var han i alla fall glad, förmodligen är det någon som säger ”bajs” när bilden tas 😉 Älskar miljön i den här bilden, kallt och massor med snö redan innan jul 2010. Bilden är tagen i Ivar Lo-parken i Stockholm där det finns ett ihåligt träd:
Nu har vi tyvärr inte tagit och printat några julkort de senaste åren, men någon slags digital hälsning brukar det bli.
18 torsdag Dec 2014
Jag tror att det är den näst vanligaste frågan som jag får när folk får veta att vi ska få en liten trea. (Vanligast är: hur mår du?) Jag kan inte minnas att jag någonsin fick den frågan under de andra graviditeterna, inte så konstigt i och för sig, jag och M hade varit ihop länge, bodde i hus, hade ordnad ekonomi och var i genomsnittlig ålder för att bli föräldrar när jag blev gravid första gången. Att vi sedan fick ett syskon till storebror 2,5 år senare var ju också helt inom normen.
Det är ju inte lika vanligt att få tre barn och inte heller att vänta tills yngsta syskonet redan har börjat skolan. Frågan är om det är vanligt att nummer tre är en liten ”hoppsan”? Eller är det något man säger för att man inte riktigt vill erkänna att man faktiskt valde att få ytterligare ett barn?
Och svaret för oss på frågan om det var planerat är: Ja. Vi har planerat och funderat länge, separation, jobb, sjukdomar och diagnoser är några skäl som har fått oss att vänta och tveka, men när vi var i Thailand i februari bestämde vi oss – nu eller aldrig.
07 söndag Dec 2014
Pustar ut i soffan efter att ha dragit omkring som en, något klumpig, virverlvind i huset. Några saker som fixats under kvällen är:
– Storebror har blivit klippt och sedan duschad i ett badrum som för tillfället saknar belysning och därför pyntades med en ljusslinga från juldekorationerna.
– Även lillebror duschades och jag passade på att sortera tvätt i mysbelysningen i badrummet.
– Ett styck vattendunk har lokaliserats (var är den andra?) och en styck pappa har telefonerats för att säkerställa att tre till kan lånas eftersom vi ska ha med 100 glas saft till morgondagens julspel.
– En stjärngossedräkt har hittats och provats, den låg inte på vinden som var det första stället jag kollade, men däremot i tvättstugan vilket var mitt andra alternativ så det gick rätt bra ändå.
Dessutom gjorde jag ett riktigt fynd på vinden, jag hade för mig att jag hade sparat några få mammaplagg men jag har inte hittat dem. Nu när jag var på vinden fick jag ett infall att titta i lådan med bebiskläder och där var de! Det är inte de snyggaste klädena, men de absolut skönaste! Jag konstaterade också att vi har både bärsele och hoppgunga kvar. Vi har även pottränade möss på vinden, i barnens gamla potta låg musbajs.
Vår lilla stjärna förra året:
05 fredag Dec 2014
Posted #blogg24, Hem och trädgård
inEtiketter
Nu får vi allt bryta av det här politikbloggandet och gå in med ett stämningsfullt inlägg om hur vi myser här i juletider. I helgen gjorde vi alltså julkalendrar av gamla toarullar, så här fint blev det:
Pokémon-kalendern:
Skylanders-kalendern:
Till Skylanderskalendern fick jag lillebror att gå med på att använda de fina klistermärken som han fick i födelsedagspresent i september. Han var mycket tveksam eftersom jag hade sagt att luckorna kommer att gå sönder när de öppnar dem (nu har de iofs inte gjort det för vi har använt sax och varit försiktiga). Jag minns själv från när jag var liten hur jag sparade på fina klistermärken, men det enda det leder till är ju att man aldrig hittar det perfekta tillfället att använda dem och så kastar man dem när man blivit för gammal istället.