Snart ska jag ha årets medarbetarsamtal och det fick mig att tänka på vad jag tror var mitt första medarbetarsamtal med min nuvarande chef. Jag var ganska ny i min roll som marknadskommunikatör och dessutom lite osäker på vad jag egentligen höll på med, jag var dessutom provanställd med en desperat vilja att hålla mig kvar vid min tjänst.

Vid det här samtalet sa min chef något som jag verkligen har tagit fasta på sedan dess.
– Elin, kan det vara så att du är lite för försiktig? Att allting måste gås igenom både två och tre gånger innan du vågar släppa det och visa upp det?

Ja! Precis så var det. Han hade helt rätt och hans självklara råd var förstås att släppa taget och bara göra, att lita på att jag kan. Efter detta fick jag minst dubbelt så mycket gjort på jobbet, för jag slutade oroa mig så mycket för att det skulle bli fel. Och grejen är att om du skriver tio texter, eller vad du nu gör på ditt jobb, så kanske några blir bra och några blir mindre bra, men det blir i alla fall något.

Jag tänker på avsnittet i Mästerkocken när en av killarna ska baka en kaka. De andra tävlanden lyckas inte särskilt bra med sina rätter, men det är ändå killen med kakan som åker ut – helt enkelt för att han inte har någon kaka att presentera (den blev inte klar). De andra rätterna må vara mediokra, men halvbra är ändå bättre än ingenting.

Lära av misstag

Faktiskt så sa min förra chef något liknande men med helt andra ord och delvis annan innebörd:

– Våga misslyckas några gånger, det är helt okej om jag ser att du lär dig av misstagen.

Just detta att få lära sig av misstagen, att det finns utrymme för det på en arbetsplats tror jag är en otroligt viktigt faktor för att minska stress. Mår inte de flesta av oss ändå dåligt när vi har gjort något som inte blev bra? Då behöver vi stöttning istället för påpekanden om hur dåliga vi är.

Tyvärr är ju ingenting enkelt när det gäller mänsklig psykologi, alla människor tycks faktiskt inte lära sig av sina misstag, oavsett om de får positiv eller negativ feedback. Det verkar helt enkelt bero på hur våra hjärnor är kopplade. It’s not your fault you don’t learn from mistakes… your brain is just wired badly: http://www.dailymail.co.uk/sciencetech/article-2285312/Its-fault-dont-learn-mistakes–brain-just-wired-badly.html#ixzz4a4tQgPjO

Hursomhelst så kan man ju gruva sig hur mycket som helst inför första blogginlägget, första kyssen, första barnvagnspromenaden, första jobbet eller första gången man åker tunnelbana i en ny stad. Kanske gör man något tokigt men risken att det blir katastrof är ganska liten. Vad är det värsta som kan hända?, det är en bra devis. Sedan gör man det igen och igen och igen och snart behöver man inte ens tänka för att genomföra det där som var så himla jobbigt första gången. Våga misslyckas lite för att komma vidare helt enkelt.