Jag tänkte när jag började den här utmaningen att de här texterna också blir ett sätt att få kvar ett minne från den här mycket speciella tiden då Corona-pandemin härjar. Jag önskar på ett sätt att jag hade varit bättre på att skriva dagbok eller blogga under den här tiden. Det blir så svårt att välja ut vad man ska skriva om när man vill försöka sammanfatta. Här kommer i alla fall en lista på 5 händelser som inte blev som jag tänkte mig, men bra ändå.

1. Jobbet. Min planering för våren ändrades tvärt. I början av mars var jag oerhört stressad men nästan över en natt förändrades allt. Jag skrev artiklar för driva-eget.se och mittforetag.com men fick snabbt avsluta uppdraget. Jag hade också planerat min första kurs i egen regi och höll precis på att sälja in den. Bland annat skulle jag ha hållit en frukostföreläsning. Det här var inte en digital kurs så jag la direkt ner all marknadsföring och ställde in. Läget var för osäkert. Vad jag inte visste då var att jag skulle få ett nytt skribent-uppdrag och dessutom få chansen att göra digitala utbildningar, så allt ordnade sig ändå.
   
2. Tågluffen. I månader hade jag planerat för en tågluff med familjen. Vi skulle vara borta nästan tre veckor, över påsklovet och några extra dagar. Hela familjen skulle tågluffa genom Tyskland, Frankrike (Paris), England, Belgien och Nederländerna. Jag var precis på väg att köpa interrail-biljetterna när vi fick höra om att Corona börjat spridas utanför Wuhan. Då bestämde vi oss för att först avvakta och sedan fick vi förstås helt ställa in planerna.
   
3. Seglarlägret. När jag var barn var årets absoluta höjdpunkt veckan före midsommar. Då var det seglarläger på Lövskär. En hel vecka på en av mina absoluta favoritplatser på Jorden, med kompisar, segling och bad – allt det jag gillade allra mest.
   
   I år hade vi planerat att återuppväcka seglarlägret, som inte genomförts under senare år. Vi var fyra entusiaster, som nu hade egna barn i rätt ålder, som drog igång planeringen. Min son hann i och för sig sluta med segling innan säsongen startade, men då var jag redan utsedd som lägerledare så jag bestämde mig för att jag kör på ändå. Sedan kom covid-19 till Sverige. Vi velade fram och tillbaka, skulle vi kunna genomföra eller inte? Vi sa hela tiden att vi följer Seglarförbundets rekommendationer.
   
   Till slut blev det så att vi ställde in lägret men istället anordnade vi en seglarskola i Mälby. Seglarskolan var bara på dagtid, inga övernattningar. Alla hade med sig egen matsäck. Man fick bara gå in för att gå på toaletten, som vi städade flera gånger per dag med desinfektionsmedel. Vi försökte hålla avstånd (helt ärligt så gick det sådär, även om vi var utomhus hela tiden). Det blev i alla fall en fantastisk vecka med värmebölja och glada och trötta barn och ledare.
   
4. Högtiderna. Minstebror fyllde 5 år i början av april och det skar i hjärtat när vi tvingades berätta att kalaset han hade planerat i ett helt år inte skulle bli av. Jag vet inte hur många gånger vi har lyssnat på Kalas Alfons Åberg vid nattningen, och pratat om hur det egna kalaset skulle bli. Men han är tapper och det blev bra ändå, vi firade med bara familjen. Farmor och farfar kom någon dag senare och lämnade paket i trädgården. I maj, när det blev varmare, samlade vi ihop och firade flera födelsedagar i vår trädgård. Alla hade eget fika med sig och varje familj satt vid ett eget bord.
   
   Nästa fest att ställas in blev midsommar. Det brukar vara en höjdpunkt på året när mina närmaste vänner från grundskolan kommer, med hela sina familjer, och ibland ytterligare gäster. Barnen träffas ofta bara en gång per år men de brukar ha superkul ihop. Det var trist att inte få träffa dem, men vi hade ändå en fin midsommar.
   
   Där i början, i mars/april, sa vi till varandra att det är tur att det inte är jul i alla fall! Hur skulle det gå när man inte får träffas?! När det väl blev jul så var vi så vana så det kändes inte så konstigt ändå. Det var självklart för oss att fira både jul och nyårsafton utan gäster (farmor och farfar träffade oss en kortis utomhus).
   
5. Resor och möten. Inte bara tågluffen uteblev, vi var nästan bara hemma hela sommarlovet. Vi har tillåtit mellanbror att träffa kompisar, utomhus, det är så himla viktigt i hans ålder. Annars har vi haft väldigt lite umgänge under året. Minstebror var till och med hemma från dagis från mars till slutet av maj, sedan kände vi att han verkligen behövde få leka med andra barn och vi vuxna behövde avlastningen. Vi jobbar hemma och det går att ha honom hemma, men det blir alldeles för mycket skärmtid.
   
   Seglingen blev min räddning på det sociala planet, under sommaren så var jag både ledare för ungdomssegling och tjejsegling för vuxna. Jag kappseglade också tillsammans med min bror några gånger. Vi är tacksamma för att vi bor så fint, med egen sjötomt, det gör det förstås lätt att stanna hemma på sommaren. Jag saknade dock att få åka iväg, uppleva nya miljöer, träffa vänner, träffa nya människor. Vi hade faktiskt en liten sommarfest med mina syskon. Enbart utomhus, men återigen, det är svårt att hålla avstånd. Dock kändes det okej, vi själva hade knappt varit utanför tomten på länge och de vuxna gästerna hade antikroppar. Magnus familj var också här och satt utomhus och fikade och badade några gånger.
   
   Vi gjorde några dagsutflykter i Sörmland när vi kände att vi behövde miljöombyte. I slutet av lovet, efter att barnen bara varit hemma och inte träffat några människor utanför familjen på över en vecka, så fick de åka hem till farmor och farfar och sova över. Jag och M fick två ljuvliga dagar då vi bodde på Bomans hotell i Trosa. Det var så himla värdefullt och vi njöt i fulla drag (med handspriten med oss vart vi än gick såklart).

Det här är inlägg 4 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Vill du också haka på? Det går bra att hoppa in närsomhelst och blogga 30 dagar i rad. Jag kommer att gå i mål med utmaningen den 31 januari 2021, startar du senare så blir målgången också senare. Tagga mig gärna på Instagram på @stenmankommunikation så att jag vet att du är med, och använd hashtaggen #30dagarijanuari.