Etiketter
Nu är jullovet slut och för mig var det årets första jobbdag. Dagen började inte i någon positiv anda, jag hoppas att det inte sätter tonen för resten av året. Jag ska inte skriva mer om det eftersom det handlar om barnens integritet, men jag kan säga att jag inte kände mig som någon vidare bra mamma i morse. Att misslyckas med det viktigaste jobbet jag har, att vara mamma, är det värsta jag vet.
Det blev inte mycket annat jobb gjort heller idag, skönt med en mjukstart. Jag hade bara en enda sak på att-göra-listan. Det känns väldigt lyxigt att ha en massa tid avsatt bara för att utveckla mitt företag, Stenman kommunikation. Som vanligt lär det väl dyka upp andra saker som ska göras också, men jag har faktiskt tackat nej till uppdrag och har medvetet en relativt tom kalender nu. Jag är väldigt tacksam över att jag under de här snart två åren som jag har drivit Stenman kommunikation löpande har fått uppdrag genom tidigare kontakter.
Om man ändå får prata om en nackdel med att få uppdrag utan att behöva sälja in dem, så är det just att man själv inte styr utvecklingen. De kurser som jag har planerat i flera år nu skjuts hela tiden åt sidan för att jag har uppdrag för kunder.
När jag nu väl har tid så har jag också börjat fundera och så smått jobba på ett helt annat projekt. Jag velar lite om jag ska lägga tid på det nu, eller om jag ska fokusera på att utveckla Stenman kommunikation i den riktning som jag hade tänkt. Jag ska skriva mer om den här andra grejen en annan dag. Den behöver presenteras för andra människor, även om en del av mig helst bara vill ha det som en hemlighet.
Även om dagen började dåligt så har den fått ett bra slut. Jag har tränat mig trött och idag körde jag det som är min favoritträning just nu: boxning i virtual reality (med VR-headset). Jag körde först mitt vanliga 30-minuters pass, men kände att jag orkade lite till så jag la till ett kort pass på 15 minuter. Härlig känsla efteråt. Lite senare gick vi också ut på en kort promenad, jag, M och två av barnen. Det har snöat hela eftermiddagen och det är en sådan magisk känsla att gå i det orangea skenet från gatlyktorna, när allt är inbäddat i mjuk snö. Tyvärr hade jag inte mobilen med mig, annars hade det blivit en fin bild till det här inlägget.
Det här är inlägg 10 i min egen bloggutmaning #30dagarijanuari. Vill du också haka på? Det går bra att hoppa in närsomhelst och blogga 30 dagar i rad. Jag kommer att gå i mål med utmaningen den 31 januari 2021, startar du senare så blir målgången också senare. Tagga mig gärna på Instagram på @stenmankommunikation så att jag vet att du är med, och använd hashtaggen #30dagarijanuari.